Fru talman! När det gäller det civila arbetet har ju
Sverige försökt att spela en mycket aktiv roll. Vi har
också, om jag får säga det själv, från svensk sida varit
väldigt bra på att vara tidigt på plats i Kosovo. Sveri-
ge var faktiskt det land som var först på plats, både
med poliser och med den första domaren. Vi har i dag
en av de största polisgrupperna - 60 poliser - i Ko-
sovo.
Det är i och för sig bra att Sverige har varit duk-
tigt. Det är samtidigt ett problem att andra länder inte
har varit det. Precis som ni stryker under så är det en
stor brist på poliser, åklagare, domare och fängelse-
personal.
Jag vädjade i helgen till kollegerna i de andra län-
derna att de alla ställer upp med åtminstone en doma-
re eller åklagare såsom vi har gjort. I så fall skulle vi
lösa det akuta problemet. Det skulle räcka med att
man hade så många åklagare och domare för att lösa
det akuta problemet.
Jag tar också gärna till mig Björn Leiviks förslag
om att se över om vi kan göra någonting ytterligare
för att stärka dessa kontakter. Jag tycker nämligen att
det är bra om man har kontakter med politiska partier
och grupper i Kosovo.
Det som jag, som jag tidigare sagt, är lite orolig
för i dag är att officiellt från regeringen besluta vilka
partier, vilka representanter, som ska bjudas in. Där-
emot tycker jag att det är väldigt bra om partier har
kontakter med partier i Kosovo där mitt eget parti har
det och där ni säkert också har det. Finns det något
mer vi kan göra för att stötta detta ska jag gärna titta
på det - dock utan att det därmed ska uppfattas som
ett omedelbart löfte om pengar till det. Vi ska se vad
vi kan göra för att underlätta det praktiska.
Avslutningsvis: Vi ser att fruktansvärt stora pro-
blem fortfarande finns i Kosovo, precis som ni sett
väldigt noga på plats. För att klara det handlar det om
att gemensamt - det gäller då allt, från FN till enskil-
da organisationer - kunna lägga ned engagemang på
att få det civila samhället att växa, få demokratiska
organisationer som fungerar och få mänskliga rättig-
heter att respekteras. Tyvärr tror jag att det är ganska
lång väg kvar. Desto viktigare är det då att vi agerar
enigt.