Fru talman! Tack för svaret. Nu har utrikesminis-
tern varit här några timmar, så det kanske börjar bli
lite tröttsamt. Det är många frågor som rör sig kring
Balkan. Jag ska försöka bli så kortfattad som möjligt.
Jag hade hoppats att vi skulle få lite mer stöd för
de tankar som vi har kring utökad demokratiutveck-
ling osv. Allt det som beskrivs i svaret är naturligtvis
mycket positivt. Vi har sett med egna ögon hur de
olika organisatioinerna arbetar - FN, OSSE osv.
Man kan se de grundläggande behoven, men un-
der ytan finns det andra behov som inte är lika synli-
ga. Det är just behoven av kunskap om, förståelse för
och träning i demokrati och samverkan. Detta var
mycket utmärkande när vi talade med politiska före-
trädare. Man hade lite förståelse för andras problem.
Precis som det står i svaret har ett tjugotal partier
bildats och man splittras. Man har inte den demokra-
tiska traditionen. En av företrädarna sade - Margareta
Vilkund kanske nämnde det - att ni med era demo-
kratiska hjärnor kan inte förstå tusentals år av för-
tryck. Det finns ett mycket stort behov av att få dis-
kutera de här sakerna, att se andra länders möjligheter
och arbetssätt.
Utifrån de erfarenheter som vi har fått efter besök
där nere drar jag den slutsatsen att det bästa sättet att
sedan kunna utnyttja de insatser som görs i form av
infrastruktur och uppbyggande av rättsväsende är att
man har ett fungerande politiskt system. Får man inte
de erfarenheterna, där vi kan hjälpa till, kommer det
inte att räcka till. Margareta Viklund sade att det lurar
kaos runt hörnet. Så är det faktiskt. Det är så väldigt
mycket som man skulle vilja göra.
En liten del är att bjuda hit dem, så många som
möjligt, ta en del av de pengar som vi nu har och som
är relativt många, över 1 miljard om jag förstått det
rätt, och använda dem både för att få hit människor
och för oss att besöka dem - kanske inte bara politis-
ka företrädare utan också ungdomar och andra som är
intresserade.