Fru talman! Vi avhandlade i den förra debatten
energipolitiken i stort. Nu gäller det ansvarsfrågorna.
Jag vill påpeka att det i det delbetänkande om el-
marknadens avreglering som Energikommissionen
presenterat finns tydliga fingervisningar för det fort-
satta arbetet. Det står bl.a. att principen att förorena-
ren skall betala skall vara en utgångspunkt för det
fortsatta arbetet.
Det innebär enligt min mening att samtliga kost-
nader för kärnkraftscykeln och riskbedömningen om
en allvarlig olycka händer skall belasta kärnkraftspro-
ducenterna.
Det är tre viktiga frågor. Det handlar givetvis om
uranbrytningen. Det handlar om slutförvaringen. I det
fall vi diskuterar nu handlar det om ansvaret för kost-
naderna vid en kärnkraftsolycka och det självklara i
att detta skall ligga hos ägaren.
I betänkandet bifalls regeringens förslag om en
höjning av ansvarsbeloppet från 1,2 till 1,9 miljarder,
men det är ändå småpotatis i sammanhanget.
Kristdemokraternas förslag är att ansvarsbeloppet
höjs till den summa som gäller i Holland - precis det
som nyss sades. Den är på 2,7 miljarder. Man skall
sedan också se på möjligheterna att ha ett obegränsat
ansvar för ägarna.
Det innebär premiebetalningar till försäkringsbo-
lag på helt andra nivåer än i dag.
Lennart Daléus har redan påpekat det orimliga i
att sakförsäkringarna för de olika reaktorerna är teck-
nade till betydligt högre belopp än vad basansvarsför-
säkringen i atomansvarighetslagen är. Det är definitivt
inte logiskt.
Fru talman! I betänkandet finns tre reservationer
som ligger i linje med kristdemokraternas syn. Efter-
som vi saknar ordinarie ledamot i lagutskottet får vi
göra våra yrkanden direkt i kammaren. För att inte
ytterligare belasta kammarens tid yrkar jag bifall till
reservation nr 1, som ligger närmast kristdemokrater-
nas motionskrav om ytterligare höjning av anlägg-
ningshavares skadeståndsansvar samt en inriktning på
att anläggningshavares ansvar så småningom skall
vara obegränsat.