Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.
Som statsrådet litet fint antydde har det runnit mycket
vatten under broarna sedan interpellationen lämnades
den 12 mars. Jag kunde bl.a. själv inte motta svaret
vid det tillfälle som statsrådet först föreslog. Frågan
har diskuterats flera gånger sedan dess, under den här
mellantiden. Men jag tror ändå att det är värdefullt att
man får den belyst igen.
Låt mig först säga att jag är för en betydligt libera-
lare alkoholpolitik än statsrådet. Jag tror att man i
Sverige, precis som i Québec, kan avreglera alkohol-
politiken och avdramatisera alkoholen utan ökade
skador, om rätt informationskampanj samtidigt be-
drivs.
Många svenskar upplever sig nog i dag litet som
andra klassens EU-medborgare. De får inte själv
bestämma i sådana här frågor; en tysk eller en italie-
nare tar för givet att det är deras egna beslut som
gäller. I stället utsätts svenskarna för myndigheternas
förmynderi.
Men anledningen, fru talman, till interpellationen
är att jag med utomordentlig oro ser på vad som
skulle hända om domstolen följer generaladvokaten
och vi inte står väl förberedda. Enligt professorn i
europeisk integrationsrätt, Ulf Bernitz, konstaterar då
domstolen att Systembolagets detaljhandelsmonopol
har varit olagligt enligt den överordnade EG-rätten
alltsedan den 1 januari 1995. Då blir det, enligt pro-
fessor Bernitz, inte tal om övergångsbestämmelser,
utan detaljhandeln med alkoholdrycker blir omedel-
bart fri. En ren anarki hotar då att inställa sig. Vem
som helst får sälja vad som helst i alkoholväg var som
helst därför att marknaden blir helt oreglerad. Det
finns starka skäl att se med största oro på en sådan
situation.
Statsrådet fäster sitt hopp till att domstolen går
emot generaladvokaten, vilket förvisso har hänt tidi-
gare. Men i fallet med tobaksförsäljningen i Italien
förlorade generaladvokaten. I Italien finns det 76 000
butiker med licens. Och dessa är självständiga köpare.
Det finns alltså 76 000 potentiella kunder för importö-
rer medan det i Sverige bara finns en. Det är en enorm
skillnad. Det borde vara skäl att se till att situationen
inte går oss ur händerna.
Jag kan förstå svårigheten med att skapa en reserv-
lag om man inte vet vad man vill. Många olika alter-
nativ behöver då förberedas beroende på hur utslaget i
detalj formuleras. Och vi är alltså i händerna på EG:s
beslut. Det kanske kan förklara litet av den kamikaze-
liknande politik som nu förs.
Om vi själva bestämmer en politik som är riktad
mot framtiden behöver vi inte utsättas för det här. Jag
vill fråga statsrådet: Tvekar man om en lag beroende
på att det inte finns ett genomtänkt alternativ till den
alkoholpolitik som vi för, som jag tycker är rätt för-
åldrad? Har vi inte en framåtsyftande alkoholpolitik
så att vi själva, på egen hand, kan formulera en lag-
stiftning och inte behöver vänta på utslaget?