Fru talman! Tack statsrådet för svaret på
interpellationen.
Britta Lejon bär ju den maktpåliggande
titeln demokratiminister, alltså ministern
för vårt öppna och fria samlevnadssätt,
ministern som ska värna vårt samlevnadssätt
på ett sådant sätt att våldet inte tillåts
ta överhanden. Det var därför som jag
ställde interpellationen till henne.
Bakgrunden är enkel, nämligen att en del
av de stenar som kastades i Göteborg vid EU-
toppmötet i juni kastades med statligt
stöd.
Jag ber i mina frågor egentligen
statsrådet göra en mycket enkel men mycket
viktig sak, nämligen att sätta demokratins
gränser, att ge besked om att staten inte
stöder vad som helst och att reagera när
demokratins värden kränks. Jag hade trott
att statsrådet skulle säga någonting om
det, men det gör hon inte. Hon upprepar i
realiteten ett svar som hon har gett före
Göteborgskravallerna på en likartad fråga
som då gällde vad statsrådet ansåg om
ungdomsriksdagens seminarium med titeln
Gatstenar & Sammanträden - Två sätt att
påverka Europa, som statsrådet refererade.
Men sedan klippte hon bort rubriken: Vilken
är din väg - Lär dig att hitta och använda
metoderna. Där slutade rubriken.
Nu säger statsrådet fortfarande att detta
var ett viktigt sätt att främja ungdomars
diskussion om demokratins värden.
På min fråga om vad statsrådet avser att
göra för att förhindra att statliga medel
används för antidemokratiska metoder svarar
statsrådet absolut ingenting. Det är som om
frågan och frågeställningen över huvud
taget inte finns, trots att alla vi som är
engagerade i demokratins livsformer och
arbetssätt säger oss att här ligger själva
kärnan i det som måste diskuteras efter det
som hände i Göteborg.
Fru talman! Jag säger inte att Britta
Lejon stöder det som inträffade i Göteborg.
Däremot säger jag att hon är antingen naiv,
flat eller okunnig. Samhället utanför
riksdagen hör nämligen vad statsrådet inte
säger. Det hör att hon inte har någonting
att säga om ett seminarium där man ber
deltagarna att komma för att fundera över
vilken väg som de ska välja mellan
gatstenarna och sammanträdet och för att
lära sig att hitta och använda metoderna.
Det hör också att statsrådet Lejon inte har
någonting att säga om att AFA,
Antifascistisk aktion, som hade de svarta
huvorna på sig i Göteborg och som
bokstavligen kastade en del av stenarna med
hjälp av 230 000 statliga skattekronor.
Statsrådet säger absolut ingenting. Drar
regeringen inga slutsatser av vad som har
inträffat när t.o.m. Revolutionär
kommunistisk ungdom finner att detta är för
magstarkt och lämnar det nätverk i vilket
AFA ingår? Då säger statsrådet fortfarande
ingenting. Vilka instruktioner har hon
eller regeringen t.ex. gett till de
statliga myndigheter som uppenbarligen kom
att finansiera en del av det som inträffade
i Göteborg? Observera, fru talman, att jag
inte säger att detta är något som
regeringen ville ha. Det ville den
naturligtvis inte. Men en regering måste
tänka på vad som hände när det väl har
inträffat och vara beredd att lända sig
erfarenheterna till efterrättelse.
Fru talman! Så här får det inte vara. När
demokratin kränks måste en regering som
värnar demokratins idé sätta sig till
motvärn. Då måste demokratiministern tala.
Då måste demokratiministern handla. Då kan
demomkratiministern inte låtsas som om
problemet inte existerar.