Herr talman! Vi debatterar nu EU-kommissionens arbetsprogram. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och yrkar avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! EU-kommissionens arbetsprogram innehåller de politiska prioriteringarna för året. Inriktningen på programmet handlar om sysselsättning, tillväxt, investeringar, en sammankopplad digital inre marknad, en motståndskraftig energiunion och en framåtsyftande klimatpolitik. Det handlar också om en fördjupad och mer rättvis inre marknad med en stärkt industribas, en djupare och mer rättvis ekonomisk och monetär union, ett rimligt och balanserat frihandelsavtal med USA, ett EU-område för rättvisa och grundläggande rättigheter som grundar sig i ett ömsesidigt förtroende, en ny migrationspolitik, ett EU som är en starkare global aktör och en union i demokratisk förändring.
EU är i dag en av världens starkaste ekonomier med över 500 miljoner medborgare i 28 medlemsländer. Utvidgningen av EU har pågått sedan 1950, då samarbetet grundades i kol- och stålunionen. De ursprungliga medlemsländerna var Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och dåvarande Västtyskland.
År 1957 undertecknades Romfördraget, och då bildades den europeiska gemenskapen, EEG, även kallad den gemensamma marknaden. Sedan har EU-familjen vuxit samtidigt som samhällen förändrats på den europeiska kontinenten.
År 1973 gick Danmark, Irland och Storbritannien med i EEG. År 1974 störtades diktatorn i Portugal. År 1975 dog Franco i Spanien. År 1975 blev Grekland en republik efter att militärjuntan fallit samman. År 1981 gick Grekland med i EEG, och fem år senare var Portugal och Spanien redo för medlemskap. År 1989 revs Berlinmuren, och Östtyskland och Västtyskland återförenades. År 1995 gick Finland, Sverige och Österrike med i EU. Och tio nya medlemsländer gick med år 2004. Man kan då anse att det var den sista spiken i kistan avseende ett Östeuropa och ett Västeuropa.
År 2007 gick Bulgarien och Rumänien med i EU. Och slutligen, 2013, blev Kroatien EU:s 28:e medlemsland. År 2005 blev Makedonien och Turkiet antagna som kandidatländer, och 2010 antogs Island och Montenegro. År 2012 tillkom Serbien. Sedan finns det tre så kallade potentiella kandidatländer: Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Kosovo.
Herr talman! Varför då tala om historien när vi borde blicka mot framtiden? För mig som en varm förespråkare av EU och dess många fördelar är just historien viktig för att förstå varför EU är ett så starkt och högkvalitativt freds- och demokratiprojekt.
På den europeiska kontinenten har det varit ett enda stort krig sedan andra världskriget - kriget i det forna Jugoslavien. Visst har det blossat upp krigskonflikter i gränsländer till EU, bland annat i Georgien och Ukraina, men medlemsländerna har inte krigat med varandra. Samtliga länder i det forna kriget i Jugoslavien är nu på något sätt på väg att gå med i EU, samtidigt som Kroatien och Slovenien numera är medlemmar.
De associeringsavtal med Georgien, Moldavien och Ukraina som godkänts av Sveriges riksdag är ett ytterligare steg mot att bygga upp demokratiska strukturer i dessa länder så att de på längre sikt kan bli kandidatländer till EU. Varje land som ansökt om att bli kandidatland eller fått frågan om att bli kandidatland måste ofta genomföra radikala förändringar för att komma i slutlig ställning att inlemmas i EU-familjen. Exempelvis måste Turkiet erkänna Cypern för att komma vidare i processen.
Köpenhamnskriterierna gäller: Politiska, ekonomiska och administrativa kriterier måste uppfyllas innan medlemskap kan bli aktuellt.
Herr talman! Det är nu som EU behövs som mest. Kriget i Ukraina, med en skör vapenvila, åskådliggör vikten av associering och identifikation med och till EU. Ukraina har ett bräckligt politiskt system och en tuff ekonomisk situation. När Ryssland, med tydliga maktambitioner och ekonomiska ambitioner, intervenerar och annekterar Krim samt ger ekonomiskt och militärt stöd till separatisterna i Donetsk och Luhansk behövs EU som en stabil partner för att skapa en långvarig fred och medverka till att bygga upp den demokratiska institutionen i Ukraina.
Ukraina behöver nya handelsvägar och hjälp från EU på olika sätt, bland annat för att motverka korruption. Vi behöver bistå Ukraina i att bli mindre energiberoende av Ryssland med mera.
Det är därför ytterst angeläget att kommissionen under 2015 verkligen arbetar med reformeringen av Ukraina men också lägger fram skarpa förslag som på längre sikt utökar möjligheterna till tätare samarbeten affärsmässigt, kunskapsmässigt och säkerhetsmässigt. De geopolitiska spelen kräver ännu snabbare insatser från EU, i form av uttalanden men framför allt i verklig politisk handling.
Herr talman! Ukraina är ett land i kris, men ur den krisen och krigskonflikten kan det finnas goda förutsättningar att få ett mer utvecklat och fördjupat samarbete med EU, precis som Spanien, Portugal och Grekland som gick från militärdiktaturer på 70-talet till medlemmar i EU på 80-talet. Eller varför inte Kroatien och Slovenien som nu är medlemmar men som befann sig i ett blodigt krig i början av 90-talet? Det gäller också våra baltiska grannar som under stora delar av 1900-talet varit ockuperade men som efter Berlinmurens fall sakta men säkert började anpassas till EU.
EU-utvidgning och demokratiutveckling hänger ihop. När det sker en demokratiutveckling följer genast andra former av återhämtning och utveckling med: ekonomi, sysselsättning, stabilitet, oberoende och många gånger en ökad kunskapsnivå, högre levnadsstandard och så vidare.
EU har sina brister; det är en del av paketet. Det går inte att skapa en union med minst 28 medlemsstater där alla staterna unisont ställer sig bakom varje förslag. Det vore till och med naivt att tro detta. Det som dock är förvånande är ju att EU:s 28 länder så ofta kommer överens, trots att medlemsstaternas politiska kulturer och intressen kan vara väldigt olika.
Herr talman! Energi- och klimatpolitik hänger ihop. Kommissionen antyder att energipolitiken är viktig men också klimatpolitiken. Utskottet anser att det är mycket viktigt att intensifiera EU:s och det internationella samfundets ansträngningar för att nå en överenskommelse vid FN:s klimatkonferens i Paris 2015 som håller ökningen av den globala medeltemperaturen under två grader Celsius.
Den globala uppvärmningen är vår och nästa generations ödesfråga. Vi ser i dag att temperaturhöjningen skapar en obalans i vädersystemen, vilket i sin tur ger ytterst ovälkomna och oönskade effekter: torka, översvämningar, mer kraftfulla oväder, orkaner som får ökad kraft och så vidare.
Naturkatastroferna i sig leder till en obalans i människors möjligheter till försörjning och drägliga levnadsförhållanden men också till onaturliga variationer i den biologiska mångfalden. Här har EU en stor potential att gå före många andra länder avseende gemensamma klimatpolitiska ambitioner. Växthusgaserna känner inga gränser, och det är bra att EU har satt gemensamma mål för att minska utsläppen, även om de kunde ha varit mer ambitiösa.
Det är dock bättre med mål än inga ambitioner över huvud taget. Det hållbara EU-samhället bygger på att vi förändrar våra levnadsvanor. Det finns rimligtvis stora förväntningar på klimattoppmötet i Paris i år, nu när både Kina och USA börjat agera politiskt för att minska växthusgaserna.
EU måste fortsatt vara aktivt för att genomföra de globala hållbarhetsmålen. Millenniemålen ska ersättas med nya mål, och EU har både spets och bredd att bistå med ekonomiska medel och kunskap för att bidra till en snabbare implementering och positiva effekter av hållbarhetsmålen.
Vidare betonar utskottet att en långsiktigt hållbar och trygg energiförsörjning bäst uppnås genom satsningar på långsiktig energieffektivisering och en större tillgång på förnybar energi. Utskottet framhåller i sammanhanget även den säkerhetspolitiska aspekten av energifrågorna.
I en tid då EU är långt ifrån självförsörjande avseende energi måste EU länderna samverka än mer för att skapa en gemensam och väl fungerade energistrategi. Det behövs mycket stora investeringar i förnybara energikällor - vindkraft, solenergi med mera - samtidigt som gamla system måste fasas ut i en mycket snabbare takt.
Här har kommissionen en mycket viktig roll att spela genom kompetensförsörjning men också genom uppföljning av gemensamma energipolitiska åtaganden. Det är ingen hemlighet att några EU-länder effektivt motverkar utvecklingen av förnybara energikällor och i stället förespråkar lättnader för gamla anläggningar för att slippa ta investeringskostnader i förnyelse.
Utsläppsrätterna har inte helt spelat ut sin roll. Det finns ännu förutsättningar att ha dem som styrinstrument, men det går inte att bortse från att tillgången på förnybara energikällor måste öka dramatiskt för att vända utvecklingen i de länder där det råder en nästan total avsaknad av dito.
Herr talman! Slutligen vill jag ändå belysa ett synnerligen aktuellt ämne - kampen mot den internationella terrorismen. Paris och Köpenhamn är de två senaste storstäderna som drabbats av avskyvärda terrorhandlingar. EU har en mycket viktig roll i att samverka över landgränserna i jakten på samt förebyggandet av de återkommande terrorhandlingarna.
EU-medborgarna måste kunna känna trygghet i vardagen och en frihet att utöva olika religioner utan att skrämmas till tystnad. Yttrande- och religionsfriheten är fundamentala, och vi ska aldrig, aldrig vika ner oss för samhällsomstörtande terrorister vars enda syfte är att skapa kaos, sorg, vrede och förtvivlan.
Det öppna och trygga samhället är alltid målet, men tyvärr tvingas vi till fler säkerhetshöjande insatser för att rädda och skydda liv.
I detta anförande instämde Kenneth G Forslund (S).