Herr talman! Det är tillfredsställande att kommissionen nu för första gången tagit fram sitt arbetsprogram i dialog med både parlamentet och rådet - och på så vis i någon mån balanserar överstatliga och mellanstatliga ansatser. Den nya kommissionen säger sig vilja utveckla ett närmare samarbete med nationella parlament och även med regioner och städer runt om i EU, vilket givetvis är positivt.
Det är vidare glädjande att kommissionen förefaller lägga större vikt vid investeringar än besparingar och framhåller betydelsen av satsningar på energieffektivisering, förnybar energi och andra gröna tekniker för att såväl skapa jobb som att klara uppställda klimatmål. Kortsynt besparingspolitik har störtat delar av Sydeuropa ner i tilltagande nyfattigdom, och behovet av en synvända är nu uppenbart. En inte obetydlig del av dessa budgetsaneringar - eller välfärdsslakt med en mindre teknokratisk term - hade för övrigt kunnat undvikas om inte 1 triljon euro, enligt kommissionens egna beräkningar, genom skatteflykt årligen undanhållits EU-ländernas offentliga kassakistor.
Det är utmärkt att kommissionens arbetsprogram nu ställer i utsikt en åtgärdsplan för skatteflykt och bland annat genom automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaternas skattemyndigheter vill verka för att skatten betalas där vinsten uppstår. Det är en synnerligen sund princip. Vidare är det positivt att kommissionen vill driva på arbetet med skatt på finansiella transaktioner och skärpa kampen mot penningtvätt och därmed ta steg bort från hittillsvarande ordning där, i alldeles för hög grad, finanssektorns förluster förstatligats medan dess vinster förblivit privata. Om finanstransaktionsskatter återbördas till medlemsländerna menar vi i Miljöpartiet att den för oss viktiga principen om att skattepolitiken ska förbli nationell upprätthålls.
Det är givetvis aningen egenartat att kommissionsordförande Juncker nu ställer sig i spetsen för kampen mot skatteflykten i Europa, mot bakgrund av att han som premiärminister och finansminister hemma i Luxemburg förvandlade detta land till ett skatteparadis. Men att göra bocken till trädgårdsmästare är nog trots allt bättre än att inte utse någon trädgårdsmästare alls.
Herr talman! Energifrågorna är ett annat område som ägnas tillbörlig uppmärksamhet i arbetsprogrammet. Det är lätt att instämma i ambitionen att EU bör minska sitt importberoende av energi genom att satsa på energieffektivisering och utbyggnad av koldioxidneutral energi. Den senare termen missbrukas ibland till att även omfatta kärnkraft, och det är därför bra att vi i utrikesutskottet i vårt utlåtande i stället talar om förnybar energi. Minskad energiimport stärker våra ekonomier och minskar vår säkerhetspolitiska sårbarhet. Satsningar på förnybar energi kan också vara ett sätt att stärka lokala aktörer som kommunala energibolag och energikooperativ gentemot multinationella energikoncerner, vars främsta drivkraft sällan är omsorg om människor och miljö i lokalsamhället.
Som övertygade internationalister bejakar Miljöpartiet internationell handel, men det är avgörande att denna designas på ett sätt som inte leder till förluster i naturkapital och försämrad arbetsmiljö. Frihandel bör vara just fri handel och inte av mäktiga särintressen kontrollerad handel. Därför ställer vi oss avvisande till att tvistlösningsmekanismen ISDS skrivs in i det frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlats fram under hittills något bysantinska former bakom tjocka murar.
Det största problemet med det här förslaget till arbetsprogram för kommissionen är inte det som sägs utan det som saknas. Jag hade till exempel önskat att kommissionen varit lika tydlig som vi i utrikesutskottet när vi i vårt utlåtande slår fast att EU:s övergripande mål måste vara att öka EU:s sammantagna kapacitet att ta emot asylsökande och att öppna fler lagliga vägar för att söka asyl.
Det är likaså beklagligt att den tidigare kommissionens förslag om skärpning av avfalls- och luftkvalitetsdirektiven dras tillbaka. Och det är tråkigt att den förra kommissionens visionära idéer om cirkulär ekonomi nu pausas. Löftet om att detta för en hållbar utveckling så avgörande begrepp snart lyfts upp på nytt kommer att bevakas uppmärksamt av den gröna rörelsen i hela Europa. Lyckas vi inte snart ta klivet från dagens linjära avfallsekonomi till en långsiktigt hållbar cirkulär ekonomi är det i någon mening år 1628, och vi befinner oss alla ombord på regalskeppet Vasa.