Fru talman! Vi från arbetsmarknadsutskottet har fått möjlighet att yttra oss till utrikesutskottet med anledning av kommissionens arbetsprogram 2015. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att läget i ekonomin och på arbetsmarknaden i EU sex år efter den finansiella krisens utbrott fortfarande är mycket allvarligt.
Mot den bakgrunden anser vi att denna satsning på tillväxt och jobb är helt nödvändig och att det är den som måste sättas högst upp på den politiska dagordningen.
Från arbetsmarknadsutskottets sida välkomnar vi den inriktning på den ekonomiska politiken som kommissionen lanserar med ökade investeringar som en viktig del.
Vi anser också från utskottets sida att medlemsstaterna fortsatt ska ha det främsta ansvaret och verktygen för arbetsmarknadspolitiken men att alla tillgängliga EU-medel måste mobiliseras för att hantera de utmaningar som Europa står inför. Utskottet anser också att EU har en viktig roll i att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar.
Fru talman! Jag skulle vilja belysa tre saker lite extra. Den första handlar om jämställdhet. Precis som Folkpartiets representant hade vi från utskottets sida velat se att man tryckte mer på jämställdheten i kommissionens arbetsprogram. Arbetsmarknadsutskottet framhåller just att en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden är en förbisedd tillväxtfaktor. Vi konstaterar också att om kvinnor yrkesarbetade i samma utsträckning som män skulle bruttonationalprodukten kunna öka betydligt. Jämställdhetsfrågorna är alltså någonting som vi måste försöka lyfta fram och trycka på i dessa sammanhang.
Det andra som jag skulle vilja ta upp gäller lika villkor. För arbetsmarknadsutskottet och för oss socialdemokrater är det en självklar utgångspunkt att de som arbetar i Sverige ska ha lika lön och lika villkor, oavsett varifrån de kommer. Det är svenska villkor som ska gälla för alla som arbetar på den svenska arbetsmarknaden.
Här har en del bekymmer uppstått på grund av EU-domstolen som har valt att tolka utstationeringsdirektivet på ett sådant sätt att arbetstagarna inte har möjlighet att få de villkor de borde ha för att lika villkor ska gälla. De fackliga organisationernas möjlighet att ställa krav på lika villkor har i och med det här domstolsutslaget inskränkts. Vi anser att vi måste värna den svenska modellen och stärka kollektivavtalens ställning, att det krävs politiska initiativ på EU-nivå för att uppnå detta och att den nuvarande ordningen underminerar den svenska arbetsmarknadsmodellen som bygger på just kollektivavtal.
Den tredje punkten jag skulle vilja ta upp och lyfta fram har att göra med de regelförenklingar man pratar om i sammanhanget. Där menar vi att arbetsrätt och arbetsmiljö måste stärkas, inte försämras på något sätt. Det har inom ramen för kommissionens regelförenklingsarbete tidigare förekommit förslag om att man skulle undanta små och medelstora företag från lagstiftningen, bland annat på arbetsmiljöområdet.
Vi ser det som positivt att kommissionen anför att en sådan minskning av regelbördan ska ske utan en sänkning av de höga nivåerna i det sociala skyddet, och vi vill framföra att detta ska gälla arbetstagare i Europa. Individens rätt till en god arbetsmiljö ska inte bero på storleken på det företag där han eller hon arbetar.
Det var de tre punkter jag framför allt ville föra fram när det gällde arbetsmarknadsutskottets utlåtande med anledning av kommissionens arbetsprogram. Jag skulle också vilja göra några reflexioner när det gäller Sverigedemokraternas reservation i utlåtandet, fru talman. Tyvärr har Sverigedemokraternas representant lämnat lokalen efter sitt anförande, vilket kanske betecknar hur seriöst man tar på riksdagens arbete. Det får dock stå för Pavel Gamov, som representerade Sverigedemokraterna i dagens debatt.
Det finns anledning att ställa ett antal frågor till Sverigedemokraterna, och eftersom de inte är här och kan svara på dem får jag väl ställa dem till kammarens ledamöter som lyssnar. Vi får återkomma och följa upp frågorna. Jag tycker nämligen att väljarna har anledning att få svar.
Den första frågan jag skulle vilja få ett klargörande av Sverigedemokraterna om handlar om att de i sin reservation skriver att de inte anser det vara rätt eller rimligt att EU:s lagar står över de lagar som stiftas av riksdagen. De vill därmed att Sverige ska lämna den överstatliga unionen. Ska man tolka det som att Sverigedemokraterna vill lämna EU och EES-området? Är det så man ska tolka det? Jag har ställt frågan till Sverigedemokraterna här i kammaren tidigare, och jag får inget riktigt svar på det. Jag tycker att det är viktigt att väljarna får svar på en sådan fråga.
Det är nämligen så, för den som funderar, att EU:s lagstiftning hade rättsverkan i Sverige via EES-avtalet även innan Sverige blev medlem. Ska man undandra sig den rättsverkan måste man följaktligen lämna inte bara EU utan även EES. Det är naturligtvis viktigt att väljarna får reda på var Sverigedemokraterna står i en så viktig fråga. Jag vet inte om ett sådant uttalande beror på okunskap eller vad det nu handlar om, men oavsett vilket är det jätteviktigt att väljarna får svar.
Den andra frågan jag hade velat ställa till Sverigedemokraterna om de befunnit sig i kammaren är hur de ser på jämställdhet. Jag framhöll att arbetsmarknadsutskottet och vi socialdemokrater menar att jämställdhetsfrågan är någonting som behöver förstärkas i kommissionens arbetsmarknadsprogram, men i reservationen från Sverigedemokraterna står det: "Enligt vår uppfattning är inte en lika fördelning av deltagandet på arbetsmarknaden mellan kvinnor och män ett mål i sig självt."
Det innebär alltså att de inte är för jämställdhet i allmänhet, och i synnerhet inte på arbetsmarknaden. Det är väl också viktigt att lyfta fram och hålla upp så att vi kan diskutera vad det får för konsekvenser inte för bara bruttonationalprodukten utan naturligtvis även för kvinnors ställning i samhället.
Den tredje frågan jag hade velat ställa till Sverigedemokraterna om de befunnit sig i kammaren handlar om den märkliga uppfattning de har om den svenska arbetsmarknadsmodellen. De säger nämligen i reservationen att de vill värna kollektivavtalens ställning. Sedan säger de, fru talman, att det är viktigt att betona att även avtalsfriheten ska respekteras och att inte alla arbetsgivare väljer att ha kollektivavtal. Det tycker de är viktigt.
Det är naturligtvis ett märkligt påstående, och jag vet inte om det beror på ohederlighet eller okunskap. Bara för att ta ett litet exempel kan jag dock säga att det en gång fanns ett företag som kallades Laval och som valde att inte ha kollektivavtal. Tydligen tycker Sverigedemokraterna att det är rätt och rimligt att kunna göra så, och det tycker inte vi socialdemokrater. Det är en av de saker vi vill rätta till i direktiven: Man ska som fackförening och löntagarorganisation kunna ställa krav på kollektivavtal. Det är ingenting det enskilda företaget ska kunna välja bort utan att arbetstagaren har några medel.
Detta är någonting Sverigedemokraterna måste kunna förklara för sina väljare, alltså var de egentligen står. Hur kan man hävda den svenska modellen om man inte menar att det är rimligt att löntagarna ska kunna kräva kollektivavtal? Det finns en sådan motsägelse i detta att det måste redas ut. Förstår de över huvud taget vad de pratar om när det gäller den svenska modellen? Efter att ha debatterat arbetsmarknadspolitik med sverigedemokrater i kammaren, fru talman, är jag benägen att tro att de faktiskt inte har en aning om vad de pratar om. Det tror jag är den rimliga analysen.
Även det tycker jag dock är något väljarna borde få besked om, fru talman. Är det så att vi i kammaren har ett parti som har företrädare som inte förstår sig på de frågor vi diskuterar här? Det är också viktigt för väljarna att få reda på. Jag kommer att återkomma till Sverigedemokraterna och ställa dessa frågor i något annat sammanhang, eftersom de inte finns här och inte tyckte att detta var en viktig debatt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)