Herr talman! Information är alltid svårt. Jag tror just därför att man ska se ett sådant här arbete som vi gjort som viktigt. Det är viktigt på väldigt många olika sätt.
Vi har väl möjligen ibland i det här huset en viss övertro på att när vi har stiftat en lag så har tillvaron förändrats. Det är ett steg på vägen, men vi vet ju att det ligger ganska mycket kvar. Här ligger naturligtvis ett oerhört stort ansvar ute i kommuner i hela landet. Det väcker i sin tur helt andra frågor, nämligen till exempel den stora, klassiska frågan om det kommunala självstyret, som vi ju är väldigt noga med att försvara ibland, beroende på vilken fråga det handlar om. Handlar det om friskolor så betyder det kommunala självstyret ingenting. Det där varierar. Men det är alldeles självklart att det där finns ett stort ansvar för att den lagstiftning och de politikframflyttningar som sker faktiskt får genomslag.
Att därifrån säga att alla de här minoritetsspråken ska kunna fungera på en lång rad områden vet Liselott lika väl som jag hur bekymmersamt det är. Det beror på hur stora grupper det finns och det handlar om tillgång till lärare och personal och många andra frågor.
När det däremot gäller riksdagens eget arbete har ju både Liselott och jag många vägar att påverka politiken. Det är ju möjligt att vi borde ha gjort mycket mer för att flytta fram de positionerna. Det var intressant att det fanns spansk text - jag tror det var du som talade om det - men inte finsk. Det borde ju inte vara ett bekymmer alls, eftersom det handlar om två EU-länder. Här tror jag det finns mycket vi kan göra. Jag tycker att vi ska tala med både riksdagsstyrelsen och det ledamotsnära rådet. Där måste det finnas ett ansvar i den här frågan.