Herr talman! Det är så att det går att e-prenumerera på fem olika språk men inget av de nationella minoritetsspråken, inte ens det största.
Det är bekymmersamt att inte förutsättningarna för språkens överlevnad kan se likadana ut för de fem nationella minoriteterna, säger Pär Axel Sahlberg. Jag tycker också att det är bekymmersamt, och därför bör vi göra någonting åt det, framför allt när det gäller utbildningssituationen, speciellt för barn. Jag ställde en fråga om det, men Pär Axel Sahlberg har inte svarat på den delen. Den handlade om att rättigheterna till språkundervisning ser olika ut mellan de fem nationella minoriteterna. Möjligheten för undervisning på jiddisch och på finska är inte lika god som när det gäller meänkieli, samiska och romani chib.
Jag ville ha svar på om Pär Axel Sahlberg verkligen menar att det är acceptabelt när det gäller till och med det största språket, som ju verkligen har tappat här, både när det gäller rätten till undervisning och tillgången till information på finska. Den har till och med gått ned, gått bakåt, sedan 30 år tillbaka. Är det acceptabelt, när vi nu har bestämt oss för att det är de här fem nationella minoriteterna och de fem nationella minoritetsspråken som ska skyddas? Riksdagen har fattat beslut om det: fem nationella minoriteter - fem språk. Kan vi då anse att det är acceptabelt att situationen ser så olika ut för de nationella minoriteterna och att möjligheterna för barn se väldigt olika ut beroende på vilket språk man talar, trots att man klassas, om man får säga så, som tillhörande en nationell minoritet?