Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9.
Jag ska i ett kort anförande beröra vindkraftens ställ-
ning, särskilt ur aspekten att vindkraften i tillstånds-
sammanhang betraktas som miljöfarlig verksamhet.
Häromdagen fick jag ett mejl från en konsult som
på en linje hade graderat miljöfarligheten hos ett antal
energikällor. Där blev vindkraften den som gav lägst
miljöpåverkan. Det är ganska anmärkningsvärt att
man vid tillståndsgivning betraktar vindkraften som
en miljöfarlig verksamhet. Vi tycker inte att det bör
vara så.
I betänkandet står att med miljöfarlig verksamhet
avses bl.a. användningen av mark, byggnader eller
anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet
för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,
joniserande eller icke-joniserande strålning eller an-
nat liknande. Möjligen kan man säga att vindkraften
åstadkommer lite buller.
Jag besökte själv för ett tag sedan Suorvadammen
och lyssnade på ett vindkraftverk som gick under
ganska kraftig vind. På ett fåtal meters avstånd från
vindkraftverket var själva ljudet av vinden högre än
det som kraftverket åstadkom när propellern gick
runt. Vi tycker inte att det är en speciellt miljöfarlig
verksamhet när det gäller t.ex. buller. I en lång reser-
vation skriver vi bl.a. att för att ge begreppet miljö-
farlig en rimlig innebörd bör det begränsas till mätbar
fysisk och kemisk miljöpåverkan. Man kan hellre
säga att vindkraftens miljöpåverkan är virtuell, en
synbar påverkan snarare än något giftigt eller farligt.
Vi yrkar att begreppet "miljöfarlig" ska tas bort ur
sammanhanget när en anläggning tillståndsprövas.
Vi har också reservation nr 9 som handlar om åt-
gärder för att minska riskerna för översvämningar. I
denna reservation påpekar vi att översvämningar är
tämligen frekvent återkommande. De kan dessutom
drabba mycket stora geografiska områden samtidigt.
De stora, kraftiga och dyrbara översvämningar som vi
har råkat ut för under både år 2000 och år 2001 kan
man inte säga är särskilt överraskande statistiskt sett.
Statistik som har förts i mer än 100 år visar att dessa
katastrofliknande översvämningar måste betecknas
som regelbundet återkommande höga flöden. Vi
brukar ju lita på statistik, och av den kan vi se att
detta kommer att återkomma i framtiden. Därför bör
vi inrikta oss på vad vi kan göra åt detta. Vi kan t.ex.
förbereda oss med förråd av olika sorters utrustning
för att skydda oss vid en översvämning.
Man kan också konstatera att utredningar och
handläggningar av sådana här frågor tar väldigt lång
tid efter det att översvämningen har ägt rum. Krav på
ersättning osv. för kostnader som kommuner har
åsamkats tar väldigt lång tid att behandla. Såvitt jag
vet är kostnaderna för översvämningarna både år
2000 och år 2001 ännu inte reglerade, men det kom-
mer förhoppningsvis.
Vi menar att det här arbetet måste påskyndas.
Man måste kunna förbereda sig och veta vad man ska
ta sig för i katastrofliknande situationer. Vi har ju
ändå en kunskap om vad som har passerat de närmast
tidigare decennierna.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
9.