Herr talman! Jag tror att sekretess- och integrationsfrågorna har blivit alltmer centrala i den politiska debatten. Man kan urskilja åtminstone två huvudskäl till det. Det ena är tekniskt, och det andra är politiskt. De tekniska möjligheterna har ökat oerhört när det gäller att bevaka, övervaka, registrera, dokumentera, lagra, ordna och söka uppgifter om vad vi har för oss under dygnets alla timmar.
Det politiska skälet är det krig mot terrorismen, eller hur man nu uttrycker det, som förs, i synnerhet efter den 11 september.
Det finns också andra skäl som tas upp, till exempel det som har med fusk i olika välfärdssystem att göra och sådana saker.
Det finns ett tryck på oss som lagstiftare att tillhandahålla möjligheter att förebygga och utreda brott av olika slag. Det är naturligtvis inte alltid så lätt att i varje enskilt fall hävda att här ska vi inte använda de möjligheter som finns att förebygga och utreda brott.
Samtidigt finns det en annan tendens som kan tyckas gå i motsatt riktning. Det är en tendens i riktning mot mer sekretess. Vi i den här kammaren är i alla fall beskyllda för att ägna oss åt att steg för steg öka sekretessen och minska offentligheten i samhället. Om nu detta är sant är väl detta en sekretess som inte skyddar den enskilde i första hand, utan en sekretess när det gäller myndigheters förehavanden.
Man skulle kunna få en bild av att vi går emot en utveckling med allt mindre integritet för den enskilde och alltmer sekretess för myndigheter och deras förehavanden.
Jag påstår inte att det är på det sättet. Jag tror att bilden är något mer komplicerad. Men vi bör ändå ställa oss frågan om vi bör vara oroliga. Jag tror att vi ska vara lite oroliga, åtminstone uppmärksamma.
Låt mig ta ett exempel, och detta gör jag inte för att måla fan på väggen eller så utan för att tydliggöra argumentationen. Låt oss säga att man kunde operera in ett datachip i varje medborgare vid födseln som gör det möjligt att minut för minut följa varje människas rörelser dygnet runt och att man i efterhand kan ta reda på exakt var var och en och har varit vid varje enskild tidpunkt. Det skulle vara ett strålande verktyg i brottsutredningar, men jag tror inte att någon skulle föreslå något sådant. Det intressanta är varför inte någon skulle föreslå något sådant. Jag tror att man ska tänka efter där. Vilka är skälen till att vi inte föreslår detta? De skäl, även om ett sådant scenario inte skulle bli verklighet, som vi har för att inte föreslå något sådant gör sig nog också gällande när det gäller betydligt mindre ingripande inskränkningar av den personliga integriteten.
I det här betänkandet föreslår vi ett avslag på de motioner som finns på några lite olika delområden inom det här stora politiska området. Vi gör det dels med hänvisning till en sittande utredning, Integritetsskyddskommittén, som arbetar, dels med hänvisning till beredningen av förslagen från Offentlighets- och sekretesskommittén. Jag tror att det är klokt att göra på det sättet. De här frågorna behöver bedömas i ett bredare perspektiv med en ordentlig utredning, beredning och remissförfarande.
Men vi ska vara medvetna om att samtidigt som vi säger stopp och belägg och att vi väntar på utredningar när det gäller de här motionerna, kommer i ett annat politiskt spår hela tiden en förhållandevis strid ström av förslag, framför allt från EU, om att vi ska vidta åtgärder på det här området. Där har vi inte alls samma möjligheter - vi har inte använt oss av dem hittills i alla fall - till utredningar, beredningar och remissförfaranden. Det är något som inte minst vi i KU har tittat på vid flera tillfällen. Jag ska inte gå in på exempel på detta, men det finns ett antal sådana frågor som nu ligger i "pipelinen", som det heter. Vi ska inte använda sådana ord och uttryck, men ni förstår vad jag menar.
Jag tror att vi ska vara lite oroliga för detta också. På en del av det politiska området har vi goda möjligheter att tänka efter före och göra ordentliga beredningar av ärenden och så vidare, men i en annan del av den politiska processen har vi inte alls samma möjligheter att tänka efter.
Det här betänkandet tar upp ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden och är därför inte heltäckande på något sätt. Som redan påpekats finns det en reservation från kd. Vi föreslår avslag på den vad gäller en utredning om det här DNA-registret. Det gör vi av det enkla skälet att en utvidgning av den nuvarande DNA-registreringen är föremål för beredning. Jag tror att det inte är helt galet att vänta på den beredningen. Sedan får vi väl se efteråt vad som kan finnas anledning att göra.