Fru talman! I betänkandet om offentlighet, sekretess och integritet finns bara en reservation, nämligen Kristdemokraternas. Jag ber att få yrka bifall till den. Reservationen handlar om behovet av analys av och utredning om ett DNA-register för hela befolkningen. Frågan är så pass intressant att vi tycker att man borde göra denna analys.
Det betyder inte att området i sig är problemfritt, och det är möjligt att man vid en sådan avvägning kommer fram till att det inte är nödvändigt eller möjligen till motsatt ståndpunkt.
Det är i och för sig intressant att notera att mycket av debatten bygger på missförstånd om vad ett sådant DNA-register innebär. Det är ingen biobank som innehåller prover av genetiskt material, liknande det som PKU-biobanken är. Det är också intressant att notera att någon väldigt ifrågasättande debatt om PKU-biobanken med dess genetiska resurser inte förekommit. Däremot har man nu och då, till exempel nyligen, haft en diskussion om de regler som kringgärdar biobanken.
Den del som lagras i ett DNA-register är det som kallas skräp-DNA och som finns inbakat mellan våra gener, eftersom vi där hittar de största skillnaderna mellan människor. Då har man alltså upptäckt att detta går att använda för identifiering.
Då information om våra gener inte lagras, lagras heller ingen information om vilka genetiska egenskaper vi har. Vad det handlar om är en motsvarighet till ett fingeravtrycksregister. Egentligen skulle man kunna kalla detta för ett slags streckkod för identifiering.
Fingeravtrycksregister är ju inte offentliga. Men i många länder använder man fingeravtryck som identifiering vid röstande i allmänna val. I framtiden kommer våra pass att innehålla fingeravtryck.
Är förekomsten av fingeravtryck i slutna register en kränkning av integriteten? Ja, det kan man fråga sig och fundera över. Den diskussionen bör också appliceras i fråga om ett motsvarande DNA-register.
Att underhålla ett register med 9 miljoner DNA-profiler torde kosta i storleksordningen 60 miljoner kronor per år. Detta kan man jämföra med det engelska registret med omkring 2 ½ miljoner DNA-profiler som kostar 17 miljoner kronor per år.
Mot den kostnaden ska vägas situationen att så få brott klaras upp i Sverige. År 2003 anmäldes enligt Brottsförebyggande rådet ca 1,25 miljoner brott i Sverige. Samma år klarades ca 361 000 brott upp. Det inkluderar även de avskrivna brotten, det vill säga sådana som man avskrev direkt eller efter att man efter någon förundersökning inte gick vidare med.
Antalet uppklarade brott där en gärningsman kunde bindas vid brottet var ca 191 000. Det betyder att andelen brott som blev "personuppklarade" var ca 15 %. Vid vissa typer av vardagsbrott, såsom bostadsinbrott, var andelen personuppklarade brott endast 5 %. Vid våldtäkt var den 12 %, och vid mord, dråp och misshandel med dödlig utgång var den 33 %. Det är den bilden man ska ställa i relation till ett register vid en kommande analys.
Fru talman! Det finns alltså klara skäl till att analysera behovet av ett generellt DNA-register. Man kan också säga att om alla registreras är det varken kränkande eller diskriminerande. Nu finns det de som hävdar att ett sådant register innebär ett förstatligande av den privata identiteten. Man skulle kunna ställa frågan: Vad ska man då säga om personnummer och fingeravtryck i passen?
Men integritetsfrågorna är viktiga i sammanhanget. Skulle man komma fram till att det finns ett behov av ett sådant register måste det klart kringgärdas av tydliga åtkomstregler. Finns det missbruksrisker? kan man fråga sig. Ja, i all mänsklig verklighet finns det missbruksmöjligheter. Har PKU-biobanken missbrukats trots att den innehåller all genetisk information från de flesta som fötts efter den 1 januari 1975? Det är en bra fråga. Man ska veta att ett DNA-register inte kan användas för genetisk information utöver identifieringen.
Fru talman! Jag ska sluta med att citera Madeleine Leijonhufvud och Björn Eriksson i Dagens Nyheter:
"Brott kan klaras upp. Detta är en central samhällsuppgift. Begränsade polisresurser kan räcka till mer. Kostnader kan skäras ner. Mänskligt lidande kan besparas. Men brottslighet kommer också att motverkas. Inget är så effektivt för att förhindra brott som en hög upptäcksrisk. Den som vet att hans DNA finns registrerade kommer rimligen att tänka sig för innan han begår ett brott som lämnar ett ovedersägligt bevis att det var han som gjorde det.
Ett heltäckande DNA-register skulle vara ett utomordentligt effektivt vapen mot våldtäkt och andra sexualbrott. Kvinnor och barn behöver det skyddet. Detsamma gäller den tröstlösa raden av seriebrott - inbrott, smårån, etcetera - som framför allt begås för att finansiera narkotikakonsumtion."
Det tål att fundera på i en kommande analys av ett heltäckande DNA-register.