Herr talman! Under Mikael Odenbergs och Karin Pilsäters anförande försökte jag pejla djupet i saknaden av finansminister Bosse Ringholm här och har kommit fram till att vi kanske befinner oss i ungefär samma situation som i satirprogrammet Public service där Gudrun Schyman i imitatören Rakel Molins skepnad förklarade från en förhandling med nämnde Ringholm att de efter halvtid upptäckte att de hade förhandlat med en grå motivtapet. Vi har ju en sådan här i kammaren, så vi får väl låta den träda i hans ställe.
Nåväl, själva idén med vårpropositionen är att regeringen ska lägga fram långsiktiga riktlinjer för den ekonomiska politiken som kan lyfta tillväxten och välfärden i landet. Den idén kan man nog säga är förfuskad i den här propositionen. Men det har vi diskuterat tidigare, så det kommer jag inte att gå in på.
Socialdemokraterna har faktiskt haft regeringsmakten i det här landet under de senaste nio åren drygt. Under samma period har välfärden, kan vi med objektiva mått mätt konstatera, försämrats i Sverige. Detta bekräftas för övrigt av Margot Wallström, kommissionär och partiledarfavorit, i en intervju i Dagens industri den 14 maj. Där säger hon att hon tycker att den svenska välfärdens förträfflighet är en myt. Hon säger: "Många svenskar tycker att vår välfärd är världens bästa. Men får man perspektiv på Sverige och lär känna andra länders system, så inser man att andra länder både kommit i kapp och gått förbi den svenska välfärden på många områden."
Ja, vi kan träta om exakt var vi ligger i olika välståndsligor - om vi ligger på femtonde, sextonde eller fjortonde plats - men det finns ett antal ganska kraftiga kriterier som varje dag känns in på skinnet för vanliga medborgare.
Sjukskrivningar och förtidspensioner har ökat dramatiskt, samtidigt som antalet vårdplatser har minskat med 40 %. År 2004, herr talman, blir sjunde året i rad med kostnadsökning för ohälsan. Vårdköerna är långa. Äldreomsorgen fortsätter att ropa efter resurser. Den öppna arbetslösheten stiger och beräknas uppgå till ungefär 5,5 % av arbetskraften. De svenska låginkomsttagarna är fortfarande de hårdast beskattade låginkomsttagarna i världen.
Företag och kapital fortsätter att lämna landet, medan statsministern - som han gjorde i Gnosjö - tittar på och till och med gratulerar Gnosjö, som snart ägs av Tyskland, till att man är attraktiv på den internationella marknaden. Men den tragiska sanningen är att det är en straffbeskattning av svenskt ägande och en favorisering av utländskt ägande som ligger bakom denna attraktionskraft för svenska framgångsrika familjeföretag. Trots detta väljer Socialdemokraterna att behålla både förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen i det svenska skattesystemet.
Man bromsar valfrihet och dynamik. Man motarbetar genom stopplagar på vårdområdet. Bostadsbyggandet är rekordlågt. Vägnätet är kraftigt eftersatt.
Till och med den svenska grundskolan visar allt sämre resultat. Andelen underkända elever har ökat kraftigt sedan år 1994 och uppgår nu till drygt 25 %. Antalet poliser har minskat med drygt 10 % sedan år 1994.
Sverige kommer, både enligt Socialdemokraternas egna beräkningar i vårpropositionen och enligt OECD, att fortsätta att halka efter andra länder under de kommande åren.
Det är klart, som flera har varit inne på, att bristerna i det svenska välfärdssystemet står i ganska bjärt kontrast till de vallöften som ledde fram till regeringsmakten. Rekordhöga kommunalskattehöjningar försvagar nu hushållens köpkraft men löser varken vårdkrisen eller den kommunala underskottsproblematiken.
Frågan är om det måste vara så här. Nej, vi ser att utan tillväxt finns det egentligen bara nedskärningar att fördela. Men det finns ett antal länder, framför allt Irland och Danmark, som har visat att egentligen inget land är dömt att fortsätta en ekonomisk kräftgång.
Det här vill vi, herr talman, åstadkomma även i Sverige genom strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Det krävs också en större satsning på forskning och en kvalitetsinriktad skola, gymnasie- och högskoleutbildning.
Vad det handlar om är att ge Sverige förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt på i genomsnitt 3 % per år. Det är kanske en liten skillnad mot de ca 1,9 eller 1,8 % som vi historiskt haft. Men 3 % uthållig tillväxt ger en enorm, en dramatisk, förändring av levnadsvillkoren i Sverige och en dramatisk förändring av den offentliga sektorns finansiering. Därför måste man sätta upp ett sådant mål. Det vill vi kristdemokrater göra.
Inriktningen för vår ekonomiska politik har vi därför lagt på att kraftsamla på de områden som vi tycker måste prioriteras högre: bättre vård, skola och omsorg, ökad valfrihet och köpkraft för barnfamiljerna samt ökat ekonomiskt utrymme för enskilda, familjer och pensionärer genom sänkt inkomstskatt.
Det måste nu äntligen också tas krafttag mot den skyhöga sjukfrånvaron och det ökade antalet förtidspensioneringar genom en ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring som redan från början sätter fokus på individens rehabiliteringsbehov.
Företagsklimatet, som är en nyckelfaktor för att det här ska lyckas, måste därför kraftigt förbättras, liksom infrastrukturen och bostadspolitiken. Konkurrensen måste stärkas på ett flertal områden.
Polisen och det övriga rättsväsendet måste också få avsevärt bättre möjligheter att bekämpa brottsligheten. Därför måste den ekonomiska politiken främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten.
För att möjliggöra ett sådant tillväxtmål krävs det en politik som slår vakt om statsfinansiell stabilitet genom lägre utgifter, lägre skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. Därigenom skulle den svenska ekonomins sårbarhet minska.
Det krävs också bättre villkor för arbete och företagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, bättre utbildningssystem, reformerad lönebildning och, som sagt, krafttag mot ohälsa och sjukskrivningar.
Det ger nämligen sammantaget effekten att den totala sysselsättningen skulle kunna öka kraftigt i Sverige. Men det krävs också bättre förutsättningar för att alla ska kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska de regionala och sociala obalanserna. Man ökar valfriheten och säkrar både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron.
Herr talman! Vi kristdemokrater har angett sex politik- och budgetområden som är prioriterade för oss i den ekonomiska politiken och där vi menar att det behövs reformer i ordets verkliga mening.
Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings- och företagsklimat med en fungerande infrastruktur och bostadsbyggande. Det gäller skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen, skolan och ett återupprättat rättssamhälle.
När det gäller satsningarna på vård och omsorg tror vi att ohälsoutvecklingen bäst motverkas med en samlad rehabiliteringsförsäkring i enlighet med Rehabiliteringsutredningens förslag som har varit ute på remiss, som Gerhard Larsson var huvudansvarig för. Samtliga dessa förslag är fullt ut finansierade genom omprioriteringar inom statsbudgeten på både utgifts- och inkomstsidan.
Man säger att det ska löna sig att arbeta och att utbilda sig. I Sverige är det alldeles för dålig avkastning på investeringar i humankapital. Värnskatten, till exempel, är ju en faktiskt en straffskatt på högre utbildning. En person som satsar på en forskarutbildning och kanske kommer ut i förvärvslivet i 30-årsåldern drabbas klockrent av denna straffskatt när man under en kortare tid än de flesta av oss ska ta ut sin livsinkomst. Detta är kontraproduktivt om Sverige ska kunna fortsätta att vara en välfärdsnation framöver.
Herr talman! Dessa förslag finns samlade i våra olika reservationer. Jag yrkar bifall enbart till reservation nr 6. Dessutom yrkar jag bifall till reservation nr 1 om riktlinjer för den ekonomiska politiken som vi kristdemokrater, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Centern gemensamt har lagt fram.
Herr talman! Slutligen vill jag tacka Lena Ek för många års givande och framför allt trivsamt samarbete i finansutskottet. Jag önskar dig lycka till i ditt viktiga arbete i EU-parlamentet och också som ambassadör i Sverige för hur viktigt det europeiska arbetet är för allas vår välfärd och framtid.