Herr talman! Det finns ingen vårbudget. Vi i riksdagen har ju klokt nog avskaffat systemet att ta budget två gånger om året. Det var ett dumt system. Nu ska vi bara diskutera riktlinjer och mål för budgetpolitiken. Men på en punkt har riksdagen faktiskt beslutat att man ska vara lite mer precis redan på våren, och det är när det gäller den kommunala ekonomin.
Herr talman! Jag ska också erkänna en sak. Vi i de tre samverkanspartierna har ju lyckats följa det här beslutet när det gäller skattepolitiken, men jag tycker inte att vi har lyckats helt när det gäller utgiftspolitiken. Där har vi gått ganska långt med att lägga ut nya åtaganden för 2005 och 2006 redan på våren. Där är jag lite självkritisk. Jag hade nog väntat mig att få kritik för detta från riksdagens sida, men när den nu inte kommer får jag väl kritisera mig själv så att vi får den här kritiken framförd i kammaren. Det är riktigt att vi måste få tid att diskutera långsiktigt. Det är väldigt viktigt att vi gör det i riksdagen. Vi måste ta en långsiktig debatt och våga göra de vägval som det kräver. Vi har jättelika problem framför oss.
Vi kan titta på detta med befolkningsförändringarna. Statistiken visar att mellan 2002 och 2050 ökar antalet personer över 65 år med 60 %, och de över 80 år ökar med 90 %. Det är oerhört dramatiskt. Samtidigt kommer antalet personer i yrkesverksam ålder bara att öka marginellt och under vissa år också att sjunka. Det är lätt att inse att detta kommer att ställa till oerhörda problem för den offentliga ekonomin och vår gemensamt finansierade välfärd. Och än värre är att problemen inte bara finns långt i framtiden, utan de är faktiskt redan här.
I den här ekonomiska vårpropositionen tar vi upp kommunerna. För kommande år kommer vi nog att öka på statsbidragen till kommunerna med 7 miljarder. Historiskt sett är det en ganska rejäl höjning. Den är i alla fall inte dålig. Den är inte låg. Men trots det fick vi bara några veckor efter det att vi hade lagt fram den här ekonomiska vårpropositionen rapporter från Kommunförbundet och Landstingsförbundet som visar att de befinner sig i en väldigt bekymmersam situation. De redovisar att de jobbar på i takt med åldersförändringar och gör det som de har blivit ålagda att göra. Då räknar de med att få ett underskott 2006 på 12 miljarder, och det efter det att de har fått det här tillskottet på 7 miljarder. Detta är mycket besvärligt att hantera. Det ska erkännas.
Detta beror på att skatteunderlaget ökar svagt, på pris- och löneökningar, på utgiftsökningar för åldersförändringar, på finansieringsprincip och på medicinsk-teknisk utveckling. Det beror alltså inte på något reformpaket. Det är besvärligt att de redan nu har det så svårt. Hur ska vi hantera det?
Jag gick bort från riksdagen och lyssnade på Kommunal som hade kongress. Jag blev lite imponerad av dem. De talade kanske inte så mycket och länge, men de var väldigt klara i sin prioriteringar. De krävde alltså inte mer. De krävde inte högre ersättningsnivåer än 80 %, men de ville bevara det och se till att man verkligen får 80 % i a-kassa. De sade: Prioritera nu satsningar till kommunsektorn! Det var vad de krävde. De hade till och med startat en supporterklubb. Det är klart att jag gick med i den och fick det här märket som man kan bära från och med nu. Man kan gå med i den klubben. Det går att kontakta Kommunal eller gå in på hemsidan www.kommunal.se. Där kan man anmäla sig. Det har jag gjort. Man får en tröja också.
Det är viktigt att vi säger ifrån. Vi i Vänstern anser att vi måste göra allt vi kan för att få loss mer pengar till kommunerna innan vi tar den skarpa höstbudgeten. Men vad säger den borgerliga oppositionen? I går fick vi i majoriteten kritik för att vi är drakoniska och slår mot kommunerna. Nu ställer jag frågan till alla de fyra borgerliga partierna. Gå upp och ta en replik och svara på om ni vill ge mer eller mindre än de 7 miljarder som vi redan har anvisat. Vill ni ge mer eller mindre? Det är en oerhört enkel fråga att svara på. Och om ni vill ge mer, hur mycket? Det här svaret måste vi få i den här debatten. Det inte meningsfullt att ha debatter om man aldrig får några svar.
Vi måste också ha ett lite längre perspektiv än bara de här åren. Jag skrev ihop en rapport tillsammans med medarbetare. Jag kallar den för
Utmaningar inför framtiden
. Den kan man också få på nätet, på Vänsterpartiets hemsida. Läs och fundera, och ge era svar. Jag har inte alla svar där, men några har jag. Vi måste våga diskutera. Jag tog upp i några kalkyler - om ni inte tror på vad jag och mina medarbetare har kommit fram till - vad Kommunförbundets och Finansdepartementets tjänstemän har redovisat och en långtidskalkyl. Givet i stort sett oförändrade skattenivåer kan den offentliga sektorn klara oförändrad nivå, alltså den standard vi har i dag.
Men då kommer återigen frågan: Ni i de borgerliga partierna vill ju sänka skatten kraftigt. Hur löser ni den ekvationen? De här kalkylerna bygger faktiskt på att man tar till vara de arbetskraftsreserver som finns i samhället. Hur ska ni klara det genom att sänka skatten, som ni vill? Ni är ju inte nöjda ens med dagens standard. Ni kritiserar ju den här sektorn så stenhårt. Och så vill ni sänka skatten. Redan nu har vi stora problem, och efterfrågan på välfärdstjänster kommer att öka i takt med stigande BNP och i takt med medicinsk-teknisk utveckling som nu gör det möjligt att bota det som förr knappt var möjligt att behandla.
Enligt de här kalkylerna skulle den privata konsumtionen öka med 140 % mellan 2002 och 2005. Det betyder stigande reallöner. Då ska ni sänka skatterna från de grupper som får denna privata inkomstökning med 140 % och sänka det totala skatteuttaget. Hur går det då med välfärdstjänsterna? Svara på den frågan!
Är ert standardrecept, sänkt skatt, ett rimligt svar på den här utmaningen inför framtiden? Är det verkligen ert svar?
Lena Ek, jag vill gratulera till platsen i Bryssel, och jag kan i någon mening beklaga att Lena lämnar oss här. Men Lena Ek:
no cash
i Sverige i förhållande till USA? Lena Ek, det är en väldigt, väldigt gammal historia!
Sanningen är ju att det finns
cash
i Sverige, och inte i USA. Ja, möjligtvis har de rika miljonärerna
cash
, men den offentliga ekonomin är ju ett moras. Det är ju det som hotar att driva upp världsräntorna och hålla tillbaka de globala konjunkturerna. Det är
no cash
i USA. Nej, det finns pengar i Sverige, men de är mer jämnt fördelade.
Man talar om klyftor och jämn fördelning. Och ni ska sänka skatterna, för sådana värden behövs inte. Sänkta skatter skapar ökad frihet. Ja, det skapar ökad frihet. Man har en massa frihet i USA - för dem som har slantar! Men tänk på kvinnornas situation! Kvinnorna i Sverige har 68 % av männens disponibla inkomst, det vill säga lön och företagarinkomster. Så kommer skattefinansierade åtgärder in, och då går kvinnornas disponibla inkomst upp till 77 %. Den omfördelningen klarar vi av med skatterna, men när man sänker skatterna så kommer ju klyftorna att öka.
Jag tror inte att ni har som mål - det förutsätter jag - att det är bra med ökade inkomstklyftor, men ni tror att man måste ha det. Vi i Vänstern tror att det är bra med minskade klyftor, och vi tror att det är en fördel med minskade klyftor. Jag tror att det är en väg till tillväxt. Jag tror att fler arbetade timmar är den bästa vägen att lösa offentlig sektors ekonomi, och vi sätter jobben i centrum.
Men jag vet, och jag vågar säga som det är: Staten kan inte kommendera fram jobben. Jag vet och vågar säga som det är: Ingen politiker kan lova eller garantera nya jobb. Det är omöjligt. Jobb skapas inte av politiker utan av anställda, forskare och företag i samverkan och av människor som vågar handla lokalt utifrån insikten om att ekonomin i dag är global.
Jag tror att det var Lena Ek som också tog upp Gnosjö. Jag har också varit i Gnosjö. Jag har varit i Värnamo och träffat de här företagarna. De är jätteduktiga. De har kontakter och konkurrerar med kineser och tar kontrakt från dem. Det är duktigt gjort. Men det finns inte bara där. Hemma i mitt Uddevalla har vi också starka och duktiga företagare som har tagit kontrakt i Kina. Vi har duktiga företagare och anställda löntagare i Sverige, och det finns en gryende optimism. Jag fick ett pressmeddelande i går från Västsvenska handelskammaren. Det går bra, skriver de, liksom att optimismen är allt starkare i västsvenska företag. Ja, optimismen finns överallt utom i den borgerliga oppositionen. Där finns det bara pessimism - tyvärr.
Vi ska ju heja på Sverige i dag allihop och vara optimistiska. Det är en tuff match vi ska ha. Jag är med i välfärdens supporterklubb, och vi är nog allihop med i Sveriges supporterklubb. Men se på Italien! Där har de ju ett sådant styre som satsar på sänkt skatt för tillväxt, och hur ser det ut där? Ja, gå in på RUT:s hemsida - det finns på vår hemsida också - och titta. Det finns lite kalkyler där. Då ser vi: När det gäller inkomstskillnader ligger Italien i ligans topp. Man redovisar 17 länder. Italien låg etta vad gäller inkomstskillnader. Sverige låg i botten, fyra, så vi hade lite inkomstskillnader. När det däremot gäller tillväxt redovisas 31 länder. Då låg Italien i botten, på fjärde plats, men Sverige i topp på tjugonde plats. Där ser vi vilken politik som är bäst.
Det finns ett undantag i Italien. Det är där kommunisterna dominerade en gång i världen. Nu kallar de sig vänstersocialister. Jag är också vänstersocialist och kommer från gamla vpk. Där har de stärkt en samverkan. Löntagare och politiker har drivit fram en samverkan mellan företagen och hetsat dem till samverkan med offentlig sektor, bland annat i Emilia-Romagna. De har också bra daghem! De har det bra på båda sidor där. Det är den delen i Italien som fungerar. Det är där Vänstern driver på tillväxtpolitiken. Vänstern är för tillväxt!
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.