Herr talman! Jag ska göra en liten inledning.
När jag hörde oppositionspartiernas inledningar här och synpunkterna på Bosse Ringholm kom jag att tänka på barnboken av Astrid Lindgren,
Emil i Lönneberga
. När Emil skulle köpa sockerdricka och inte fick göra det sade han: När jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka, och när jag har pengar så får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag köpa sockerdricka? Då kan man säga: När i hundan är Bosse Ringholm till lags egentligen? När han är här träts det på honom, och när han inte är här träts det för att han inte är här. Han har en ganska otacksam uppgift.
Jag skulle ändå vilja gå över till den seriösa delen och säga att det faktiskt har funnits två tillfällen att diskutera ekonomisk politik med finansministern denna vår, dels när budgetpropositionen avlämnades, dels i en särskild debatt som begärdes och som också beviljades av talmannen i den här frågan. Så man har kunnat föra de här diskussionerna med honom.
Bosse Ringholm är upptagen av andra uppdrag i dag och kunde därför inte vara här.
Jag tycker att det här är en viktig debatt där vi diskuterar de linjer som dras upp för den ekonomiska politiken framåt. Sverige lever i en synnerligen internationell värld. Vi blir alltmer beroende av vår omgivning.
Allt går snabbare, det vet vi också. När Gustav II Adolf avled på ett slagfält i Lützen tog det några veckor innan man visste om det i Stockholm. När de första utvandrarna reste till Amerika 1840 och 1850 gjorde man det i förvissning om att man aldrig kunde återvända. Det fanns ingen återvändo. 50 år senare kunde man återvända. Ytterligare 50 senare kunde man ta sig ganska enkelt till USA. I dag handlar det om en resa, om inte över en dag, så i varje fall två dagar. Våra barn och barnbarn har mejlkompisar runt hela världen. De rör sig på ett sätt som var otänkbart under det tidsperspektiv som jag kan överblicka från den tid jag växte upp. Då var det anmärkningsvärt när någon reste långt utomlands. Det talades det om i bygden, och det var sensationellt. Det är helt annorlunda i dag. Det är klart att det här påverkar politiken.
Varför pratar han om det där? kan någon undra. Men det påverkar politiken och vilka riktlinjer vi drar upp. Vi ser också i de dagliga nyhetssändningarna vad som händer ute i världen och som får omedelbar effekt också på den svenska politiken. Det betyder att vi är utsatta för vår omvärld. Icke desto mindre viktigt är det då för Sveriges väl och ve vad vi beslutar och vilka riktlinjer vi drar upp.
Det här budgetförslaget, som har tillkommit i samverkan mellan socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilar på det manifest som grundlades efter valet 2002, det så kallade 121-punktsprogrammet, där vi tre samverkande partier har föresatt oss att det programmet ska vi genomföra under den här perioden. Vi har betat av det stegvis. Det finns ett antal punkter kvar. Ambitionen är att vi naturligtvis ska kunna hantera även de delar som återstår.
När jag lyssnar på oppositionspartierna är det inte nog med elände i den situation som Sverige befinner sig i. Hur uppfattar då svenska folket den ekonomiska politiken och den politik som förs i landet? Ja, det kan man mäta på olika sätt. Vi fick en avkänning genom den djuplodade väljarundersökning som SCB gjorde. Den visade att regeringsunderlaget faktiskt fick ett bra förtroende från väljarna. Däremot finns det andra partier som backar, kanske till förmån för andra. Men man kan inte se att den förtroendekris som man försöker lyfta fram från oppositionspartierna i denna kammare faktiskt är verklighet ute i samhället med tanke på vad väljarna faktiskt tycker och hur Sverige utvecklas.
Jag tycker att det är en indikation på att vi tre samverkande partier och den politik vi fört ändå har ett stöd i det svenska samhället. Man tycker att det är en utveckling som går i rätt riktning och ligger väl i linje med vad man anser är rätt.
Jag tycker att det här är viktigt.
Det andra är att Sverige under det senaste året har fått den högsta ratingen när det gäller ekonomi. Den gick upp nu senast. Det rimmar också väldigt illa med vad oppositionen här säger. Skulle man lyssna på det och dra slutsatser av det skulle vi säga att vi står på ruinens brant. Det är inte sanningen i den internationella jämförelsen. I jämförelse med Europa ligger vi bra till i fråga om i princip alla mål. I jämförelse med våra grannländer står vi också väl stärkta.
Det här tycker jag också är viktigt.
Det betyder inte att det inte finns problem i det svenska samhället. Det kan jag vara den första att stryka under. Å andra sidan kan vi fråga vilket land som kan stoltsera med att man inte har några bekymmer som behöver lösas. Jag tycker att det vore förmätet att säga att det inte är på det viset. Så är det naturligtvis också för oss.
Vi har ett antal mål för den gemensamma politiken, dels överskottsmålet, dels sysselsättningsmålet. Det har gjorts en ganska stor affär av att de inte nåtts vid de tidpunkter som fastställts. Vi vet att vi har varit i en ganska besvärlig lågkonjunktur som har dragit fram över Europa. Sverige har fått känna av den också men har i många avseenden klarat sig bättre än många andra europeiska länder. Det vet vi. Det måste hanteras så att vi också kan ta oss ur den. Vi vet att det är viktigt att föra en balanserad politik och ha ett mål så att man kan peka på vart man vill nå.
Vi kan tycka att sysselsättningsgraden är för låg i Sverige. Vi har ett mål på 80 %, men vi ligger på drygt 77 %. Vi kan tycka att arbetslösheten är för hög, vilket den är. Men den är låg i en internationell jämförelse, och i jämförelse med Europa kan vi se att den svenska sysselsättningsgraden står sig väl, även om vi måste höja den framöver för att klara målen.
Det här är viktigt att peka på.
Jag tycker att man kan säga att svensk ekonomi står sig stark. Dels visas detta av den rating som gjorts, dels för vi en ansvarsfull utgiftspolitik där vi ser till att de utgifter som vi tar på oss också finansieras och att vi långsiktigt tar ett ansvar för den ekonomiska politiken.
Det är några problem som jag nämnde och som jag tycker att det finns anledning att peka på och där vi måste ta nya tag. Det som kanske bekymrar mig mest är arbetslösheten. Vi vet att den är ett gissel för den enskilda människan, men den är också ett gissel för samhället. Ju längre tid en arbetslöshet får vara, desto svårare är det också att få ned arbetslösheten och få ut människor i arbete igen. Därför gör vi en kraftig satsning i den budget vi lägger just på sysselsättningsskapande åtgärder i storleksordningen 10 miljarder i olika former - arbetsmarknadsutbildningar, ROT-avdrag och sysselsättningsstöd.
Jag är rädd för att det här kanske inte räcker, utan det är en fråga som vi bör återkomma till i höstens budget. Vi bör se närmare på och fundera vidare på hur den framtida inriktningen bör vara för att få upp sysselsättningen.
Det andra som man kan känna lite oro för är kommunernas och landstingens ekonomi. Vi vet att mycket av välfärden produceras i kommuner och landsting. Där finns det inte något stort missnöje. Jag såg att Landstingsförbundet hade gjort en undersökning som pekade på att de som var mest missnöjda med sjukvården var de som aldrig behövde den. De som behövde den tyckte att den fungerade ganska hyggligt. Det är faktiskt viktigt att påpeka detta. Vi vet att sjukvården står inför enormt stora utmaningar; vi kan göra så mycket mer. Allt där vi kan göra mer kostar pengar. Det fordras apparater och apparatur, och det kommer nya kostsamma mediciner. Men alltihop ökar välfärden. Därför kommer kommunsektorn och landstingen att vara en prioriterad del i regeringens politik även framöver så att vi kan klara välfärden i den delen.
Till sist, herr talman! När jag läser den samlade borgerliga reservationen tycker jag att den påminner mig mycket om sådana instruktioner som brukar finnas längst bak när man till exempel köper en gräsklippare - felsökningskatalog. Det står: Startar inte motorn, kontrollera att det finns bensin. Finns inte bensin, fyll på. Det där är man väldigt betjänt av när man åker bil och står någonstans mellan bensinstationerna! Det är ungefär likadant här. Vid låg sysselsättning - åtgärd: öka sysselsättningen. Men det beskrivs ingenstans hur man ska åstadkomma det. Jag förstår att det har varit svårt på den borgerliga sidan att få ihop det till en gemensam politik när man ska finansiera utgifterna.
Jag tycker att reservationen är synnerligen tunn för väljarna att läsa om man vill ha en indikation på vad de borgerliga partierna faktiskt vill. Man har en massa högt stående mål, och jag kan hålla med om en hel del i de delarna. Men det blir väldigt tunt sedan när man ska förklara hur man faktiskt ska åstadkomma det här.
Vill man vara regeringsduglig och vara ett ordentligt alternativ i valet 2006 tror jag faktiskt att det måste till en allmän skärpning i oppositionspolitiken. Klarar man inte av att vara sams när man är i opposition så kommer det inte att vara lättare om man skulle hamna i regeringsställning. Det skulle jag bara vilja understryka.
Allra sist ska jag ställa mig i kön bland dem som gratulerar Lena Ek. Lena Ek lämnar ju utskottet för att börja i EU-parlamentet, som vi har hört. Vi har inte haft någon möjlighet att tacka av i finansutskottet eftersom sammanträdena har legat på det sätt som de har gjort. Jag ska i stället be att få göra det härifrån talarstolen i kammaren och tacka för samarbetet i utskottet med Lena Ek. Det tycker jag har varit stimulerande och trevligt. Jag vill också önska dig lycka till och det allra bästa i arbetet i EU-parlamentet. Jag kan understryka det Mats Odell sade: EU-parlamentet och arbetet där är också viktigt för Sverige. Det finns en koppling däremellan. Så lycka till och tack för tiden i finansutskottet, Lena Ek!
(Applåder)