Herr talman! Efter alla vänliga ord som har uttalats
känns det litet konstigt att börja med sakfrågor
igen, men det är ju så här under slutet av en
riksdagsperiod.
Att det behövs en reformering av studiestödet är
alla överens om. Detta konstaterar också
regeringen i proposition 1993/94:156 som vi nu skall
besluta om. Det föreslås därför i propositionen att
en parlamentarisk utredning skall ta fram förslag
till reformering. Oppositionspartierna uttrycker
samma uppfattning i sina motioner.
Socialdemokraterna talar om ett sammanhållet
studiefinansieringssystem som är tänkt att ersätta
det nuvarande studiemedelssystemet, det särskilda
vuxenstudiestödet, det särskilda vuxenstudiestödet
för arbetslösa och de olika formerna av
utbildningsbidrag.
Ny demokrati använder mer drastiska uttryck men
säger i stort sett samma sak fast med andra ord:
''Vuxenutbildningen och vuxenstudiestödet består i
dag av ett näst intill obegripligt lappverk vilket gör
det omöjligt att överskåda.'' Det är en nog så riktig
beskrivning som jag kan instämma i.
Sammanfattningsvis finns det uppenbarligen en
gemensam syn på behovet av att förenkla och
förbättra studiefinansieringssystemet.
Utskottet har sett allvaret bakom förslagen och har
enhälligt ställt sig bakom denna tanke. Vi ger
dessutom regeringen till känna att samordningen av
vuxenstudiestöden skall behandlas med förtur av
den parlamentariska utredningen och att förslag
skall läggas som kan träda i kraft den 1 januari
1995.
Socialdemkraterna har i sin motion lagt fram ett
förslag som skulle innebära vissa
sammanslagningar redan den 1 juli 1994. Men
utskottet tyckte att det var att hasta fram litet väl
snabbt.
Besluten har resultatet i att motioner, som väckts
under allmänna motionstiden i anledning av
proposition 1993/94:156 och
kompletteringspropositionen, inte har blivit
föremål för sakbehandling i utskottet utan
hänvisats till utredningen.
Oppositionen har framhållit att även regeringens
förslag i propositionen skall avslås med hänvisning
till den samlade bedömning som utredningen skall
göra. Jag har en viss förståelse för deras inställning.
Det kan gott hävdas att alla förslag till förändringar
i studiemedelssystemet skall behandlas i ett
sammanhang. Men på det sättet avsäger man sig
möjligheten att ta vissa förberedande steg i riktning
mot det håll som vi alla strävar. Målet är nämligen
större bidragsandel och mindre lånedel, vilket
skulle innebära minskad skuldsättning för de
studerande samt möjlighet att undvika livslång
skuldbörda för vissa låntagare.
En annan uppfattning som delas av de flesta partier
är att kraven på den studerande skall höjas.
Socialdemokraterna ställer i sin motion krav på en
skärpt meritprövning. De vill skärpa det nuvarande
systemet genom att prövningen skall göras vid 35
poäng per läsår mot nuvarande 15 poäng per
termin.
Regeringen, som är inne på samma tankegångar,
vill pröva något nytt och föreslår införande av något
som populärt kallas ''Peng per poäng''. Enligt min
bedömning kan resultatet dock förväntas bli
detsamma, nämligen kortare studietid och därmed
också lägre skuldsättning för den enskilde. Här
beräknar regeringen att man kan spara 300
miljoner kronor, pengar som helt skall användas till
högre studiebidrag.
Många studerande har längre rest kravet på att
studielånesystemet skall få en utformning som mer
liknar vanliga lån på marknaden. Nu föreslår
regeringen vissa förändringar inom
återbetalningssystemet som ett första steg mot
något som mer liknar vanliga lån.
De studerande skall som ett alternativ till
nuvarande lånesystem erbjudas ett
annuitetslånesystem med en bestämd
återbetalningstid.
Vidare föreslås ett återbetalningssystem som inte
ger rätt till avskrivning av skuld vid 65 års ålder.
Dock skall lånen avskrivas i samband med dödsfall.
En förändring i SVUX och SVUXA som
regeringen föreslår men som oppositionen till min
förvåning avvisar är att studerande i kommunal och
statlig vuxenutbildning, vilka inte bedriver studier
på heltid, kan avpassa stödet i förhållande till
studiernas omfattning.
Nu finns bara helt eller halvt studiestöd för dessa
grupper. Den som läser 75 % av heltid får inte 75 %
av helt studiestöd utan endast 50 %. Detta har gjort
att många studerande fyller upp med kurser som de
inte behöver för att komma upp till ett poängtal
som ger fullt studiestöd.
Jag har fått många brev och telefonsamtal i denna
fråga som visar att detta upplevs som ett problem.
Det är därför min övertygelse att detta
missförhållande nu bör avskaffas.
Det förslag som jag har redogjort för innebär att
utgifterna minskar med ca 350 miljoner kronor,
enligt Finansdepartementets beräkningar.
Regeringen föreslår att dessa pengar används till att
höja studiebidraget, så att det motsvarar 30 % av
totalbeloppet. Det kan tyckas vara en liten höjning,
men det är ett första steg mot de 50 % som vi alla
har som mål. Omfördelningen inom den
ekonomiska ramen är nödvändig. Vi har inte
sådana resurser i dagens läge att vi kan vända
förhållandet på en gång.
Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga
reservationer i betänkandet.
Som jag inledningsvis sade har det varit mycket
avtackande, vilket det brukar vara i slutet av
mandatperioder.
Jag vill uttrycka min uppskattning över samarbetet
med Lena Öhrsvik i utskottet om studiestödet. Hon
har framför allt en lång erfarenhet av arbetet med
studiestödet. Jag har stor respekt för hennes
kunskaper. Jag dristar mig till att säga att Lena
Öhrsvik och jag i stort sett har samma uppfattning
i avgörande delar av studiestödsområdet, även om
det ibland likväl också kan förekomma vissa
motsättningar. Men vi har tillsammans under
respektive regeringsställningar fått rätta oss efter
de ekonomiska begränsningar som
Finansdepartementet har ålagt oss. Vi har kommit
fram stegvis. Jag hoppas att vi även nu skall komma
fram till något som innebär en förbättring för de
studerande.
Jag vill tacka Lena Öhrsvik för samarbetet och
hoppas att vi får tillfälle att arbeta tillsammans med
dessa frågor, även om vi nu lämnar riksdagen.