Herr talman! I det här betänkandet föreslår ut-
skottsmajoriteten ett enligt min mening fullständigt
meningslöst tillkännagivande. Då uppstår naturligen
frågan: Är det då också en meningslös debatt vi nu
håller på med? Mitt svar är nej. Den rymmer nämli-
gen principiella frågeställningar, och det är därför jag
med viss emfas nu tar till orda.
Mina utskottskamrater vet att jag har haft anled-
ning att från tid till annan uttrycka starkt ogillande
mot tendenser till plakatpolitik i stället för resultatpo-
litik. Här är det fråga om plakatpolitik.
Sedan revisorerna i sin granskning konstaterat att
ROT-avdraget fungerat väl och i enlighet med sina
syften gör man helt överraskande ett häpnadsväckan-
de uttalande, nämligen att en liknande åtgärd i fram-
tiden "måste analyseras noggrant innan den införs
och följas upp medan den är i kraft samt utvärderas
inom rimlig tid, liksom att de erfarenheter som kom-
mit fram av ROT-avdragets tillämpning under 1990-
talet bör vägas in".
Vad är det som är så häpnadsväckande med detta?
Jo, det är därför att det som föreslås i uttalandet är ett
alldeles självklart inslag i ett normalt beredningsar-
bete. Jag var personligen djupt involverad i tillkoms-
ten av det lyckosamma ROT-avdraget. Jag vet att
man mot bakgrund av de fakta som då förelåg gjorde
just dessa överväganden vid tillkomsten. Det ingick i
det normala beredningsarbetet.
Ett lika självklart inslag är utskottets tillägg "att
man i ett sådant analys- och utvärderingsarbete också
bör ta hänsyn till relevanta genus- och jämställdhets-
perspektiv".
Herr talman! Såväl revisorerna som utskottsmajo-
riteten ägnar sig i denna del åt plattityder utan sakligt
innehåll, dvs. plakatpolitik. Jag tycker att det är gene-
rande att man ägnar sig åt slika futiliteter.
Jag vill för min del klart deklarera, som jag har
angivit i mitt särskilda yttrande, att jag avser att för
den händelse jag skulle anförtros ansvaret för skatte-
frågorna i en ny regering efter valet efterleva dessa
principer. Och jag har svårt att tänka mig att det är
någon här närvarande som i samma situation skulle
hantera beredningsprocessen annorlunda.
Om detta mitt antagande är riktigt följer därav att
det här tillkännagivandet är ett slag i luften, ingenting
annat. Sålunda är det, som jag inledde mitt anförande
med, fullständigt meningslöst.
Jag ber avslutningsvis, herr talman, att få yrka bi-
fall till reservationen.