Fru talman! Sverige har många problem. För
mycket nytänkande inom vården är inte ett av dem.
Dagligen kommer krav på att regeringen ska agera,
men ingen har krävt att regeringen ska ingripa mot
privata inslag i sjukhusvården.
Patienterna i centrum, säger vi från alla håll i
högtidliga sammanhang. Men i den kommande lag-
stiftning som vi nu ska diskutera gäller inte det. Det
spelar ingen roll om patienterna får bra vård och
mänskligt bemötande. Det spelar ingen roll om per-
sonalen känner sig uppskattad och beslutsvägarna är
korta, för nu gäller inte patienterna i centrum, utan
principerna i centrum.
Vi har begärt den här debatten för att försöka för-
må socialministern att byta fokus. Patienterna är vik-
tigast. Personalen är viktig. Principerna, särskilt de
som verkar hämtade från ett SSU-program från 70-
talet, då Lars Engqvist var ordförande där, är mindre
viktiga.
I Sverige har vi en solidariskt finansierad sjuk-
vård. Det är en viktig princip. Den ska vi slå vakt om.
En vårdgivare som låter vinstintresset gå ut över
vårdkvaliteten riskerar för det första att hamna i tid-
ningen och förlora alla sina patienter, för det andra att
bli prickad av Socialstyrelsen och för det tredje att få
sitt avtal med landstinget uppsagt. Kort sagt: Det går
inte att bedriva vård med en krona i vinst om man
inte ger patienterna en bra vård och personalen en bra
arbetsmiljö; och om man lyckas med det, vilka har då
gjort de stora vinsterna?
Statsrådet har nu ett inlägg på tio minuter på sig.
Använd de minuterna till att tala med patienten i
centrum, till att välkomna nya grepp och driftformer
och till att släppa det förilade förslaget med att hota
privatvården!
(Applåder)