Fru talman! Bakgrunden till dagens debatt är att
ansvarigt statsråd för sjukvården har uttalat sig kri-
tiskt mot den nu pågående privatiseringen. Själv
tycker jag att det är bra att landets socialminister tar
bladet från munnen i ett läge där den svenska sjuk-
vården och den generella välfärden är hotade. Jag
tycker att landets socialminister har tagit ansvar.
Debatten om privatisering av svensk sjukvård
kommer sig givetvis av att det finns reella problem i
vården och av att starka kapitalintressen upptäckt att
vården kan bli en intressant marknad att tjäna pengar
på.
Vi i Vänsterpartiet menar att sjukvården i huvud-
sak ska bedrivas i offentlig regi. Våra gemensamma
pengar, skattepengarna, ska gå till sjukvård och om-
sorg och inte till vinster i privata fickor. Visst behö-
ver vården omorganiseras, men de eventuella effekti-
vitetsvinster som då uppstår ska återföras till sjukvår-
den för att höja kvaliteten.
Det finns stora problem med den långtgående pri-
vatisering som borgerligheten vurmar för. Privatise-
ringar påverkar på sikt prioriteringarna inom sjukvår-
den. Vinstintresset tillåts påverka avgörandet om
vilken vård patienten ska ha. Dessutom kommer re-
surser för den förebyggande vården och de långsikti-
ga åtgärderna i skymundan.
Det blir också svårt att upprätthålla en kostnads-
kontroll. Alla erfarenheter visar att privata vårdsys-
tem där sjukvården säljs på en marknad inte klarar av
just kostnadskontrollen. Jag tycker att Lars Engqvist
har visat det på ett väldigt bra sätt när han redovisade
hur sjukvården ser ut i USA. Om man tittar på den
privata sjukvårdens förlovade land, USA, visar det
sig att där är sjukvårdens andel av BNP 14 % jämfört
med Sveriges 7,6 %. Den högre kostnaden återspeg-
las inte i ett bättre hälsoläge i USA, tvärtom. Visser-
ligen har valfriheten för de välbeställda ökat - det är
de rika i USA som konsumerar sjukvård. Fattiga står i
många fall utanför de privata sjukvårdssystemen.
Det här är ett avskräckande exempel. I stället är
det helt andra lösningar som krävs för att komma till
rätta med sjukvårdens ohälsa. Under 90-talet har
sjukvården rustats ned med stora personalminskning-
ar som följd. Samtidigt har det reella behovet av vård
ökat. Den utvecklingen har inte gått ihop. Sjukvården
behöver utökade resurser. Det ska inom den offentli-
ga driften finnas ett stort utrymme för mångfald. Låt
oss pröva många olika driftsformer där personalens,
patientens och medborgarnas inflytande stärks.
Vi anser att det är tre inflytandenivåer som ska
säkerställas i den sjukvård som ska utformas för att
möta framtiden. Det handlar för det första om att
personalen måste få utökat ansvar och inflytande.
Lösningen ligger i att bryta ned organisationen och
föra beslutande, inflytande och ansvar nedåt i organi-
sationen.
För det andra måste patienterna få utökat inflytan-
de. Traditionellt kallas detta att stärka patientens rätt.
Ett sätt är att föra ned befogenheter och ansvar i or-
ganisationen, så att den personal som patienten fak-
tiskt möter också kan fatta beslut och informera.
För det tredje måste medborgarna få ett större in-
flytande över sjukvårdens struktur. I den renodlat
privatiserade modell som borgarna förespråkar är
sjukvården en marknad, där patienterna är kunder
som utövar inflytande genom att köpa sin sjukvård.
De väljer helt enkelt med plånboken, som på alla
andra marknader.
Men i en solidarisk och offentlig modell, som vi
förespråkar, är sjukvården en del av den offentliga
infrastrukturen. Vi planerar och deltar i beslut om
sjukvårdens utveckling även när vi inte är patienter.
Begränsar man inflytandet till en marknad, där man
enbart som patient har möjlighet att påverka vårdens
utformning, undergräver man också principen om en
god vård med lika villkor över hela landet.
När det här är sagt vill jag påpeka att vi inte alltid
delar Lars Engqvists uppfattning då han jämför sjuk-
vården med den svenska allemansrätten. Vi menar att
sjukvården inte kan begränsas på det sättet. Alle-
mansrätt innebär enligt ordlistan vars och ens rätt att
beträda annans mark. Vi menar att det inte räcker att
ge människorna rätt att använda sig av sjukvården. Vi
vill också ge människorna rätten att bestämma över
sjukvården. Då räcker det inte med allemansrätt, utan
då måste man också gemensamt äga sjukvården. Det
är ägaren som bestämmer.
Regeringen har i den budget som Vänsterpartiet
medverkat till aviserat en nationell handlingsplan.
Vänsterpartiet kommer att bidra aktivt i arbetet för att
sjukvården ska, som vi hoppas, utformas just efter
den här grundläggande principen. Driften ska huvud-
sakligen vara i offentlig regi, men de tre inflytandeni-
våerna ska säkras.
Det innebär att vi vill bygga ut primärvården så att
annan sjukvård kan avlastas. Vi vill satsa på äldreom-
sorg och psykiatri.
(Applåder)