Fru talman! Jag skulle bara kort, med de två mi-
nuter som nu står mig till buds, vilja stryka under att
när vi talar om privat verksamhet är det inte privatfi-
nansiserad sådan. I väldigt många av de länder som
räknas upp, som England, Kanada och Holland, finns
en mängd privat sjukvård som är privatfinansierad.
Jag tror att vi i det resonemanget måste våga ta med
vad som händer om man inte låter privata initiativ bli
finansierade med offentliga medel. Finns det då risk
för att vi får privata sjukhus som finansieras privat?
Jag undrar om det över huvud taget skulle te sig gör-
ligt att i så fall lagstifta mot en sådan verksamhet.
Tyngdpunkten ligger på att det ska vara offentligt
finansierat.
Sedan sägs det att det behövs spelregler. Det låter
precis som om vi som vill släppa in fler initiativ inte
vill ha spelregler. Det är klart att det fordras spelreg-
ler, ordningsregler eller kvalitetsregler - vad vi nu
vill kalla det. Det är också klart att det finns kostnads-
regler.
Det vore väl dåligt om myndigheter, politiker och
allt vad vi kallar oss inte har någon möjlighet att hålla
i detta. Vi vet ju i dag att vi som producenter blir
involverade i det som sker och gärna också försvarar
det, även om det finns kritik att ge. Sådana är vi ju.
Det saknas faktiskt 20 000 sängplatser. Så mycket
har det skurits ned. Den som tror att det bara går att
hämta de platser som behövs från den offentliga sek-
torns medel må göra det och då förmena att ta in
pengar utifrån. Det är oklokt mot patienten.
(Applåder)