Fru talman! Margareta Winberg instämmer i vår
kritik om byråkratin inom EU:s jordbrukspolitik och
stödsystem. Samtidigt är hon beredd att föra in nya
områden i denna politik.
Vi har i dag i jordbruksutskottet fått en föredrag-
ning om den översyn av LBU-programmet som ska
ske inför 2003. Jag har inte kunnat utläsa några för-
enklingar i de förslag som finns där. Vad värre är, just
införandet av en hästpolitik - om jag är rätt underrät-
tad - innebär möjligheter för 2 000 nya företag att
söka stöd, vilket förvärrar situationen ytterligare.
Jag frågade också jordbruksministern i min inter-
pellation om möjligheterna att utnyttja de moderna
system som finns, nämligen att via satellit underlätta
arbetet för övervakning och kontroll av programmen.
Jag har fått veta att Sverige och Luxemburg är de
enda länderna - om jag är rätt underrättad - som inte
använder de systemen. Det kan väl inte vara en slump
att alla övriga länder tycker att det är ett bra system
som underlättar jobbet.
Nu har jag förstått att man räknar med att 5 000
företag förväntas använda Internet för att skicka in
sina blanketter. Sammanlagt är det dock totalt 70 000
som skickar in ansökningar. Det är en ringa del som
förväntas göra detta. Jag är rädd för att det inte blir
någon stor lättnad.
Jag återkommer till frågan om vad som händer om
vi inte klarar av att betala ut och kontrollera våra
miljöersättningsprogram. Vi har själva här i Sverige
hittat på flera program och fått dem godkända av
kommissionen - av EU. Om vi inte klarar av att be-
tala ut respektive kontrollera programmen kanske det
inte blir fråga om sanktioner, men vad sker i fråga om
t.ex. EU:s medfinansieringsersättningar som vi har
rätt att få? EU betalar i många fall 50 % och i en del
fall 25 %.
Riskerar vi inte någon typ, Margareta Winberg, av
sanktioner, straffavgifter eller uteblivna medfinansie-
ringar om vi inte klarar av de program som vi själva
har konstruerat och fått godkända?