Fru talman! Också jag vill tacka Margareta Win-
berg för detta svar. Jag måste börja med att instämma
i mycket av Rigmor Stenmarks beskrivning av den
situation som råder i flera län.
Emellertid måste jag också säga att jag läser mel-
lan raderna att Margareta Winberg har förståelse för
situationen och är insatt i hur det ligger till - och inte
bara mellan raderna, utan vi har också några tröstens
ord i svaret. Margareta Winberg säger nämligen att
hon är medveten om att många länsstyrelser har haft
ett arbetssamt år bakom sig i och med introduktionen
av detta system. Det är ju ett nytt miljöersättnings-
program. Hon skriver också att det självfallet är vik-
tigt att komma till rätta med de problem som har
funnits kring hanteringen av EU-stöden. Det tolkar
jag som att regeringen är beredd att vidta åtgärder för
att det ska bli en bättre tingens ordning.
Jag väckte denna interpellation därför att jag är
orolig för de effekter som kan komma att uppstå om
det inte görs någonting kraftfullt för att komma till
rätta med detta.
Jag är naturligtvis orolig för bönderna, precis som
det beskrevs i det förra anförandet. Detta betyder ju
mycket för deras ekonomi och för deras likviditetssi-
tuation.
Jag är orolig därför att om inte detta hanteras på
ett bättre sätt så riskerar Sverige som nation att få
kraftfulla ekonomiska sanktioner från EU.
Jag är orolig därför att personalen på länsstyrel-
sernas lantbruksenheter bokstavligen jobbar dag och
natt med de här frågorna och sliter mycket hårt.
Det finns anledning att peka på detta också därför
att vi under nästa år, 2002, inte kan skönja några som
helst förenklingar i de system som vi nu diskuterar.
Samtidigt dras under 2002 de extra pengar in som
länsstyrelserna hade under förra året, 2001, och som
även då blev svåra att klara av.
För Östergötlands län, som är mitt hemlän, mot-
svarar dessa neddragningar på lantbruksenheten fem
till sex årsarbetare. Omräknat är det 20 % av den
arbetskapacitet som finns. Det säger sig självt att det
kommer att få svåra effekter.
Nu säger Margareta Winberg i svaret att det inte
är några problem när det gäller arealstöd och djurbi-
drag - de s.k. direktstöden. Angående det som sades
nyss så kan man ju diskutera vad som är relativt eller
inte relativt. Jag tycker att 900 lantbrukare som inte
har fått sina stöd i tid är tillräckligt många för att slå
larm.
Den stora problematiken är utbetalningen och
hanteringen av miljöstödsprogrammet. Där ligger
ekostödet och betesmarksstödet. Vi kan ju tycka vad
vi vill om de här stödens utformning och om att unge-
fär 50 % av en köttbondes inkomster är beroende av
stöd - men om de stöden inte fungerar och bonden
inte får ut sina pengar i tid finns det förstås en oer-
hörd risk för att förtroendet för hela stödsystemet
brister. Det kan innebära att produktionen minskar
eller rentav försvinner, och det skulle få förödande
effekter på det som vi brukar kalla för vårt öppna
landskap.
Min fråga just nu gäller de miljöstöd som jag me-
nar att vi inte klarar av. Vilken risk finns för att vi får
sanktioner eller straffåtgärder från EU på den punk-
ten?