Fru talman! När vi talar om skatter tänker vi oftast endast på skatter i Sverige. I vårt land fungerar skattesystemet relativt väl, och vi har både internationell och nationell kraft att få till stånd skattekontroll med de flesta skatteparadisen i världen. Under de senaste åren har riksdagen fattat beslut om skatteavtal med ett flertal så kallade skatteparadis som förhoppningsvis kommer att leda till att undanröja skatteflykt från Sverige. Men utanför Sveriges gränser finns en annan verklighet.
Utvecklingsländerna förlorar årligen enorma belopp genom så kallad kapitalflykt. För varje biståndskrona från nord till syd uppskattas runt 10 kronor gå i motsatt riktning. En dryg tredjedel av kapitalflykten bedöms härröra från korruption och kriminalitet medan resten - alltså nästan två tredjedelar - anses uppstå genom kommersiella transaktioner, varav en betydande del inom ramarna för gällande skattelagstiftning, alltså laglig skatteplanering.
Multinationella företag som undviker att betala skatt står för två tredjedelar av kapitalflykten, kriminell verksamhet, som handel med droger, vapen och människor för nästan en tredjedel och korruption för runt 3 procent. Kapitalflykten möjliggörs genom skatteparadis och deras banksekretess.
Hemlighetsmakeriet i skatteparadisen gör det omöjligt för myndigheter att få information om vem som gömmer pengar, varifrån pengarna kommer eller vilka summor det rör sig om. Den information som Sverige numera får tillgång till genom dessa skatteavtal med skatteparadis förblir dold för fattiga länder.
Den svenska regeringen bör därför verka för att stärka FN:s skattekommitté och andra forum där utvecklingsländerna är bättre representerade än inom Global Forum, som instiftats av i-ländernas samarbetsorgan OECD. Regeringen bör i alla relevanta internationella forum verka för att ett automatiskt och obligatoriskt internationellt utbyte av skatteinformation mellan skattemyndigheter etableras av solidaritet med fattigare länder.
Sverige bör verka för att skatteredovisningen i alla länder öppnas genom ett världsomspännande krav på land-för-land-rapportering. Det innebär att företag ska rapportera sina vinster och skatter i varje land där de är verksamma så att myndigheterna i alla länder får vetskap om hur mycket skatt som företagen är skyldiga att betala.
Inom EU pågår ett lagstiftningsarbete kring landspecifik rapportering. EU-kommissionen presenterade 2011 ett lagförslag som innehåller krav på att företag redovisar betalningar till myndigheter såsom skatter och avgifter i varje land de verkar i.
Lagförslaget, som endast omfattar ett fåtal branscher och saknar krav på vinstredovisning, har i vissa avseenden skärpts av EU-parlamentet, och nu pågår förhandlingar med ministerrådet.
Det åvilar ett stort ansvar på den svenska regeringen att i de fortsatta förhandlingarna verka för att den kommande lagstiftningen omfattar samtliga branscher och att även företagens vinster och inte enbart skatter och avgifter måste redovisas landspecifikt.
Multinationella koncerner behöver i dag inte redovisa sina vinster land för land utan bara den sammantagna koncernvinsten. Sålunda är dessa storföretag inte skyldiga att betala skatt i det land där vinsten uppstår. Frestelsen blir då naturligtvis stor att genom kreativ bokföring, som sinnrika system för internprissättning, föra över vinsten till jurisdiktioner med låg eller ingen bolagsskatt.
Landspecifik rapportering av företags vinster framstår som avgörande för att stävja att utvecklingsländerna fortlöpande dräneras på väldiga kapitalbelopp. För att kunna spåra eventuell skatteflykt krävs ökad transparens även när det gäller företagens betalning av avgifter och royalty till nationella myndigheter liksom redovisning av inköp, försäljning, produktionsvolymer och lönekostnader.
I skrivelsen 2011/12:167
Genomförandet av
samstämmighetspolitiken för utveckling
lyfter regeringen fram OECD och dess Global Forum som en viktig arena för att få bukt med kapitalflykt. Utvecklingsländerna är svagt företrädda i Global Forum. Majoriteten av dess 108 jurisdiktioner är skatteparadis, vilket begränsar förändringsviljan. Det är angeläget att regeringen ökar sitt engagemang för att stärka forum med bättre representativitet, till exempel FN:s skattekommitté.
Sverige bör inom EU, OECD och FN arbeta för att ett automatiskt och obligatoriskt internationellt utbyte av skatteinformation etableras. Utvecklingsländernas skattemyndigheter har begränsade resurser att själva aktivt söka relevant information. Ett obligatoriskt automatiserat informationsutbyte skulle därför vara värdefullt.
Detta är inte någon liten fråga. En minskning av det oreglerade kapitalutflödet med en tredjedel uppskattas generera tillräckligt med kapital för att förverkliga FN:s millenniemål. Det är alltså mycket angeläget att Sveriges regering aktivt agerar för denna förbättring av solidaritet med fattiga länder.
Det finns också goda exempel. I Norge har regeringen beslutat att kräva land-för-land-rapportering, och det rör på sig lite runt om i världen.
Jag och Miljöpartiet står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden. Men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 1.