Herr talman! Jag har anmält mig till talarlistan för debatten om skatteutskottets betänkande för att ta upp två frågor. Den ena är folkbokföringen. Den har både Karin Nilsson och Christina Oskarsson tagit upp.
Det har kommit en lagrådsremiss som föreslår en indelning på en lägre nivå än kommun. Det är bra. Det borde också vara naturligt att distrikten, eller vad de nu kommer att kallas, får behålla sina gamla sockennamn som alla känner samhörighet med.
Det är en fråga som berör många på landsbygden och också de som flyttat till storstäderna men ändå känner en stark anknytning till hembygden, för att inte tala om dem som släktforskar eller på annat sätt arbetar med hembygdsforskning.
Att folkbokföringen ändras från församlingsbegreppet till något annat tycker jag är klokt. Församlingarna är kyrkans indelning. Sedan vi skiljde Svenska kyrkan från staten år 2000 har kyrkan ändrat sin församlingsindelning vid ett flertal tillfällen. Det ska den också få göra. Det är dess organisation, och den ska vi i riksdagen inte lägga oss i.
Varför vi inte kan behålla sockenbegreppet har jag däremot lite svårt att förstå. Det är ett gammalt väl inarbetat begrepp som väl skulle kunna användas i stället för att välja ett nytt begrepp som distrikt. Men den frågan får vi väl återkomma till när propositionen kommer.
Jag har också full förståelse för att skatteutskottet med hänvisning till fortsatt beredning avstyrker de motioner som kommit in i frågan och så även min.
Den andra frågan jag vill ta upp, herr talman, är frågan om en enhetlig begravningsavgift.
Frågan finns med i betänkandets recittext och även i lagrådsremissen om folkbokföring. Den information jag fått är att den också ska finnas med i en kommande proposition under våren.
Jag måste medge att jag blev lite fundersam när jag hittade frågorna i skatteutskottets betänkande. Men det är kanske så det ska vara i fortsättningen om det på något sätt blir en civil beskattning. Begravningsavgiften är en fråga som vi i konstitutionsutskottet hanterat ända sedan kyrkan och staten skiljdes.
I sak är det bra att frågan förs fram. Det har under alla år varit uppe till debatt varför den obligatoriska avgiften skiljer sig så mellan olika huvudmän. Det rör sig om mycket stora skillnader, från en avgift på 0,09 procent av inkomsten till 1,08 procent.
Vad jag tycker är rent bedrövligt är hur regeringen nu har hanterat frågan. Frågan forceras nu fram för att lösa folkbokföringsfrågan.
Den överenskommelse som gjordes mellan stat och kyrka inför skiljandet innebar att varje förändring i lagen om Svenska kyrkan och i begravningslagen skulle ske i nära samarbete och i samråd med kyrkan. Så uppfattar jag också att det har skett ända tills nu. Det har förts dialog. Har det kommit upp frågor som fordrat en förändring har diskussion och samråd skett innan regering och riksdag gått in och gjort förändring i lagarna. I frågan om en enhetlig begravningsavgift verkar det inte som att så har skett.
Jag kan ge några exempel. Begravningsutredningen föreslog i sitt betänkande 2009 att begravningsavgiften skulle vara densamma inom en kommun. I propositionen som regeringen lämnade 2011, och som vi i konstitutionsutskottet hanterade, valde regeringen att inte gå vidare med förslaget eftersom det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i Svenska kyrkans självbestämmande och organisation.
Propositionen avlämnades den 15 november 2011 av Socialdepartementet och statsrådet Stefan Attefall och behandlades av konstitutionsutskottet i februari 2012. I januari 2012, alltså två månader efter propositionen och regeringens bedömning, skickas en departementspromemoria ut på remiss från Finansdepartementet om ny hantering av begravnings- och kyrkoavgifterna med hänvisning till Folkbokföringsutredningens förslag.
Man kan fråga sig om den ena handen vet vad den andra gör. Förslaget möttes för övrigt också av stark kritik bland annat från Svenska kyrkan. Samtidigt ser också kyrkan över sin organisation. Där har en stark opinion påtalat att samverkansformer behövs bland annat inom begravningsverksamheten.
Kyrkans utredning avlämnades den 15 februari i år, och den 21 februari kom lagrådsremissen
Folkbokföringen i framtiden
. För mig blir det uppenbart. Här har inte skett någon dialog i samverkan. Frågan är om det skett något samråd över huvud taget. Jag tycker frågan är mycket illa skött. Den behöver lösas men inte hanteras på detta sätt. Det är frågan om denna regering står upp för den överenskommelse som gjordes i slutet av 90-talet som innebar ett skiljande av kyrkan och staten.
För övrigt är förslaget i lagrådsremissen också en halvmesyr. Förslaget berör bara de huvudmän som finns inom Svenska kyrkan och inte de kommuner, Tranås och Stockholm, som också ansvarar för begravningsverksamheten. Det är just Stockholm som har den lägsta avgiften.
Ska det göras ett utjämningssystem, som ni väl är bra på i skatteutskottet, är det väl ganska naturligt att alla huvudmän är med. Hur vore det om vi hade ett kommunalt utjämningssystem där vi sade att Stockholm och Vällingby slipper?
Ska något göras så ska det väl ändå ske i ett grepp. Man kan inte ta en del först och sen utreda den andra i efterhand. Den frågan får vi säkert också anledning att återkomma till när en proposition ligger på riksdagens bord. Enligt Karin Nilsson kommer den kanske redan nästa vecka.
Herr talman! Det blev en lång utredning. Men frågan är viktig. Den har med folkbokföringen att göra på ett mycket påtagligt sätt, och frågan berör oss alla.