Fru talman! Vi debatterar socialutskottets betänkande nr 16,
Socialtjänstfrågor
. Redan här vill jag nu yrka bifall till våra reservationer nr 1 och nr 5.
Socialtjänstens hjälpande hand behövs sällan för den som inte har tillhört arbetarklassen. Vi har forskning som bevisar sambandet att risken är större för fattiga att bli sjuka eller att vara på väg ned i missbruk, kriminalitet och utanförskap än för den som råkar vara född frisk och rik.
Fru talman! För att klassklyftor ska finnas i samhället måste förutsättningarna vara följande: Klasser är beroende av ekonomiska skillnader mellan människor och av olikheter som måste finnas när det gäller löner och arbetsmarknadsvillkor för att fördjupa klassklyftorna.
Gapet mellan dem som har hög inkomst och dem som har låg inkomst har aldrig varit större än nu. Omkring en kvarts miljon barn i Sverige beräknas växa upp i fattiga familjer där det är brist på pengar, vilket är ett ständigt problem. Det är förknippat med känslor av skam och rädsla, och det skapar ohälsa, ökat utanförskap och människor som ständigt är på efterkälken i samhället.
Arbetslöshetssiffrorna stiger nu brant, och det är många som saknar a-kassa i och med de nya reglerna i a-kasseförsäkringen. I sjukförsäkringen ställs stora grupper av människor inför risken att utförsäkras. De här stora grupperna av människor kommer att ställas inför stora försörjningsproblem. Då ökar trycket på socialtjänsten, och risken är att individerna som behöver hjälp får vänta väldigt länge på den. De får vänta tills alla deras ekonomiska resurser är tillintetgjorda. Huset ska säljas, och de andra värdesakerna som kan bidra till familjens försörjning ska också försäljas innan man kan få försörjningsstöd.
Detta pågår nu, och det är inte bara finanskrisens fel. Det är också en konsekvens av den borgerliga politikens bristande verklighetsförankring och avsaknad av stimulanser och åtgärder som skulle ha gett jobb till fler under lågkonjunkturen och möjlighet till utbildning till dem som behöver det. Det finns en blindhet för konsekvenserna av de tuffa regler som har införts i våra trygghetsförsäkringar och de låga ersättningar som finns där nu.
Dessa sammanhang och detta sammantaget ger en bild av ett borgerligt maktstyre som styr bort från välfärd och välfärdssystem och bidrar till ökad otrygghet och vanmakt för fler och ett större utanförskap och en större dold ohälsa.
Fru talman! Allting tyder på att detta år kommer att bli - för att använda en av regeringens ministrars ord - ett skitår. Inte för alla men för dem som sitter fast i skiten.
Den borgerliga alliansens företrädare måste ge svaren som ni är folket skyldiga. Vilka åtgärder ska ni sätta in? Vad tänker ni göra? Tänker ni höja barnbidraget? Tänker ni höja underhållsstödet? Kan ni tänka er att skapa fler platser i vuxenutbildningar och stimulanser för att sätta i gång jobbandet igen? Det är åtgärder som förhindrar ökad barnfattigdom och ger färre i utanförskap.
Folket, ni som sitter framför era tv-apparater, vill väl kanske höra vad borgerligheten tänker göra när arbetsgivarna lyser med sin frånvaro, de som står längst bort ifrån arbetsmarknaden bara kommer längre och längre bort och fattigdomen ökar i våra kommuner som dignar av kommande budgetunderskott och allt tyngre försörjningsstöd i våra socialförvaltningar.
Fru talman! Vad händer med människor som förpassas från de generella trygghetssystemen till socialbidragssystemen? Var är de samhällsnyttiga jobb som Cristina Husmark Pehrsson lovat, och vilken ersättning ska de få som får de här trygghetsjobben, de samhällsnyttiga arbetena? Är det 65 procent? Vilka resurser och vilken kompetens behövs i socialtjänsten för att människor ska kunna hjälpas tillbaka till egen försörjning och inte sjunka allt djupare i utanförskap och maktlöshet?
När det gäller våra barn, barn som far illa och barn- och ungdomsvården är ju faktiskt socialtjänsten ålagd det yttersta ansvaret för barn som far illa. Vi ser oroande siffror nu i statistiken över antalet misshandlade barn, barn och unga med psykiska problem och barn i HVB-hem, som ofta är i kris. Det finns alla skäl i världen att se över effektiviteten och resurserna i det system av barnavårdscentraler, skolhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri etcetera som ska skydda och stödja barn och unga.
Vi socialdemokrater vill ha större resurser tidigt och bättre kompetenser i barnens närmiljö i skolan. Mer samarbete måste finnas kring varje enskilt barn. Dessutom anser vi att alla ungdomar ska få en individuell bedömning och om det behövs också en behandlingsplan mot psykisk ohälsa eller missbruk.
Varför ger inte regeringen pengar, till exempel detta år när kommunerna nu tiggt och bett om ökade statsbidrag och man ser besparingar till exempel i skolan, där dessa barn finns, så att man kan stoppa de här varslen av till exempel lärare i en tid då våra barn, vår framtid, behöver dem som allra mest?
Fru talman! Vilken ideologisk inriktning har den borgerliga alliansen? Är det så att man har som mål och vision att föra Sverige ännu djupare ned i det här skitåret och späda på fattigdomens konsekvenser? Vad tänker den borgerliga regeringen göra för att minska barnfattigdomen, och vilka åtgärder tänker den sätta in? Jag återkommer.
I detta anförande instämde Ann Arleklo, Christer Engelhardt och Per Svedberg (alla s), samt Eva Olofsson (v) och Thomas Nihlén (mp).