Fru talman! Jag uppskattar att Maria Kornevik Jakobsson så mycket tog upp barnens situation, barn som på olika sätt är omhändertagna och vilket stort ansvar vi har. Vi har en historia som inte har varit så bra där.
Men jag begärde egentligen replik för att jag funderar över var de människor som har missbruksproblem hamnar ute i socialtjänsten framöver. Det gjordes en stor satsning under s, v och mp, Ett kontrakt för livet, där man verkligen försökte lyfta upp missbruksvården efter att det hade varit ganska tufft under 90-talskrisen för många med missbruk. Vi satsade rätt mycket pengar, och man gjorde det här kontraktet mellan Statens institutionsstyrelse, den som hade missbruk och kommunen om att man helt enkelt skulle satsa på behandlingen. Man skulle få en bra eftervård, och så fick kommunerna rabatt. Det var man väldigt positiv till ute i kommunerna, och vad jag vet är man positiv till det här också.
Detta har fortsatt ända till 2008 tack vare att pengarna räckte dit, men nu är det slut. Mobilisering mot narkotika var en annan stor satsning som innebar kraftfull utveckling av missbruksarbetet ute i kommunerna. Inte minst försökte man göra insatser för dem som har ganska stora missbruksproblem, men det handlade också om att hitta nya metoder.
Just nu ligger det 75 miljoner till förebyggande arbete mot alkohol och narkotika, men de här insatserna är över. Inga nya pengar har satsats på dem, och i nuvarande läge ute i kommunerna kan man starkt befara att missbruksvården inte kommer att prioriteras framför skola, förskola och äldreomsorg.
Jag skulle alltså vilja höra hur vi ska se till att missbruksvården inte drattar på ändan och hur vi ska se till att de människor som är i den och har en väldigt utsatt situation inte blir utan hjälp, stöd och behandling.