Fru talman! Det Eva Olofsson tar upp är en oerhörd tragedi, speciellt när det gäller barnfamiljer där man överger barnen helt och hållet på grund av missbruk.
Det finns många bra och en del dåliga exempel på behandling. Jag kan själv tycka att behandling som bygger på att andra ska bestämma och tala om hur den behövande ska ha det för det mesta misslyckas. I Härryda kommun, som jag själv kommer ifrån och som jag egentligen har mest erfarenhet av eftersom jag har suttit i sociala utskottet där, har de som har arbetat med vuxna missbrukare alltid fört en otroligt nära kommunikation med dem. Man har nästan helt och hållet gått efter vad personerna i fråga behöver. Det har varit olika lösningar som har varit väldigt individanpassade, ibland till och med på gränsen till något man rent juridiskt inte får göra. Man har byggt små hus på en gård och så vidare.
Jag tror alltså att man i det läge som man är i nu skulle våga pröva lite nya lösningar och inte ovanifrån hela tiden tro saker, för det tycker jag att både denna och föregående debatt har handlat om. Det handlar om så enkla lösningar. Jag tror att det finns fler lösningar än det finns problem.