Fru talman! I detta betänkande har Miljöpartiet fem reservationer. Vi ställer oss naturligtvis bakom samtliga våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.
Jag ska börja med att säga några ord om läget för socialtjänsten efter två års borgerligt styre och en tilltagande finanskris.
Regeringens förhöjda finansieringsavgift, som senare har ersatts av arbetslöshetsavgift för a-kassan, har lett till att många a-kassor blivit tvungna att höja egenavgifterna. Detta har fått till följd att många av ekonomiska skäl lämnat a-kassan. Kanske gjorde man bedömningen att man löpte liten risk att bli arbetslös. I dag är läget ett annat med de kraftigt höjda arbetslöshets- och varselsiffrorna. Regeringen har därmed bidragit till att det sociala skyddsnätet för många människor - inte bara vuxna utan även barn eftersom de vuxna ofta har barn - försämrats radikalt.
Att vara tvungen att vända sig till socialtjänsten handlar inte bara om att söka bidrag för sin försörjning därifrån i stället för att få den från a-kassan. Som bekant måste man först leva upp de tillgångar man har innan man kan bli berättigad till försörjningsstöd. Människors hela livssituation förändras. Det medför ett ökat beroende och en radikalt minskad självständighet. Att det inte är bra för individen och inte heller för folkhälsan behöver väl knappast påpekas.
Inom socialförsäkringen har regeringen gjort samma sak. I sin iver att få människor att arbeta, med en egen tolkning av den så kallade arbetslinjen, har man försämrat ersättningar och lagt in statiska tidsgränser i den så kallade rehabiliteringskedjan. Tidsgränserna är riktade mot individen. Det är individen som riskerar att en dag stå helt utan ersättning och efter att ha förbrukat sina tillgångar bli hänvisad till socialtjänsten.
Socialtjänsten har att förhålla sig till de mål som är uppsatta i socialtjänstlagen. Ett av de viktigaste målen är att leva upp till socialtjänstlagens portalparagraf, att samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund ska främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Socialtjänstens huvuduppgift, att främja ekonomisk och social trygghet och jämlikhet i levnadsvillkor, samtidigt som den moderatledda regeringen medvetet kraftigt försämrat de generella trygghetssystemen, är som vi ser det en näst intill omöjlig uppgift.
Fru talman! Jag tänkte även säga någonting om HBT-frågor inom socialtjänsten. Utbildning, fortbildning och generell kompetenshöjning för personalen i socialtjänsten när det gäller HBT-frågor är i dag nästan obefintlig. Det finns inte heller i någon större utsträckning undervisning om HBT-frågor på socialhögskolan. Den fortbildning som finns bedrivs i form av lokala initiativ och förekommer bara på ett fåtal arbetsplatser, och inte heller här inkluderas HBT-frågor generellt när man talar om mångfald och diskriminering.
I flera motioner har Miljöpartiet krävt att personalen inom socialtjänsten måste utbildas och fortbildas för att höja sin HBT-kompetens och därigenom kunna garantera ett bra bemötande och icke-diskriminering inom socialtjänsten.
Fru talman! De personliga ombuden har en mycket viktig funktion, kanske än viktigare i dag och i framtiden. Miljöpartiet anser att reformen med personliga ombud är mycket välriktad. Vi vill därför bidra till att stärka reformen, men också se en delvis förändrad konstruktion av den.
Reformen har byggts ut successivt till allt fler kommuner under de senaste åren. Men det finns kommuner som valt att dra ned på verksamheten. Det finns också kommuner som inte har några personliga ombud alls. Miljöpartiet anser därför att det behöver utgå full statlig finansiering för de personliga ombuden. I dagsläget utgår visserligen statsbidrag per heltidsanställt ombud, som kommunerna ansöker om hos länsstyrelsen. Men bidraget täcker ungefär endast en tredjedel av den faktiska kostnaden.
Att ombud inrättas över hela landet så att de som behöver får tillgång till personliga ombud tycker vi att man skulle kunna se som en statlig angelägenhet. Det kan ses som en rättssäkerhetsfråga för en grupp människor som annars har påtagligt svårt att få sina rättigheter tillgodosedda.
I en del kommuner har man lagt ut verksamheten på brukarorganisationer, vilket vi tycker kan ha stora fördelar. Vi föreslår att man förändrar konstruktionen, så att de personliga ombuden kopplas till brukarorganisationerna i stället för till kommunerna.
Vi ser många fördelar med förändrat huvudmannaskap. Man bygger bort det indirekta beroendeförhållande mellan de personliga ombuden och i första hand kommunens socialtjänst som dagens konstruktion innebär. Vi tror att det är svårt för de personliga ombuden att stå helt fria om man tvingas framföra kritik mot kommunen samtidigt som kritiken riktas mot ens egen arbetsgivare.
Att stå oberoende som personligt ombud ser vi som en viktig förutsättning för att ha ett verkligt brukarperspektiv och kunna agera utifrån det. Genom att de personliga ombuden kopplas till brukarorganisationerna säkrar vi en sådan utveckling.
I detta anförande instämde Ann Arleklo, Christer Engelhardt, Marina Pettersson och Per Svedberg (alla s) samt Eva Olofsson (v).