Fru talman! Jag skulle vilja uppmärksamma Nina Lundström på att regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag att se över läroböcker och då särskilt uppmärksamma eventuella uttryck för diskriminering och andra former av kränkningar. Det uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2006. Efter det avser regeringen att överväga behov av åtgärder med hänsyn till de resultat som granskningen kommer fram till.
Den principiella hållningen är väl rätt klar i den lagstiftning som gäller nationella minoriteter, att ge ett skydd och ge en möjlighet att utveckla sin kultur, att behålla sitt språk och utveckla det och föra det vidare som en del av Sverige, en del av den svenska historien. Jag kan också nämna att regeringen tillkallade i maj en särskild delegation med uppdrag att följa till exempel utvecklingen av boendefrågor och också titta på behovet när det gäller språkliga minoriteter.
I övrigt kommer jag tillbaka till det som jag delvis tog upp i början, nämligen att det här nu är under prövning. Jag har precis som Nina Lundström haft förmånen att besöka olika skolor, bland annat skolan här i Stockholm, och ser att det finns väldigt starka behov att ge ett bra stöd till den sverigefinska minoriteten att behålla sitt språk. Det finns en väldig kraft i det som jag som integrationsminister ibland talar mig varm för, nämligen att bli integrerad i det svenska samhället. Jag kunde höra att på den sverigefinska skolan var rastspråket inte alltid finska utan ofta svenska. Det finns krafter som rör sig i motsatta riktningar, och jag som integrationsminister tycker att det är bra att rastspråket på våra skolor är svenska. Men företrädare för den sverigefinska minoriteten har naturligtvis rätt i att vi måste lägga stor kraft på att försvara möjligheten att föra det finska språket vidare i den sverigefinska minoriteten.