Fru talman! Jag, liksom Nina Lundström, är naturligtvis väl medveten om att förslagen i Paavo Vallius utredning remissbehandlas nu och är på väg att avslutas. Det handlar inte om att statsrådet här och nu ska behöva recensera Vallius förslag, utan här handlar det om den principiella ansatsen på hela frågan. Jag tycker att det faktiskt vore bra om statsrådet vågade ta tillfället i akt att berätta mer principiellt vad det är för angreppssätt man behöver ha i de här frågorna.
Jag tror, och det är också grunden för Folkpartiets politik för nationella minoriteter, att det är viktigt att en så stor del av makten och inflytandet som möjligt läggs hos den enskilde. Förslaget om resurscentrum är en idé för att visa att individer ska ha samma möjligheter och samma rätt till information, oavsett vilken kommun man råkar bo i. Det intressanta är inte förvaltningsgränserna, utan det principiellt viktiga är att de enskilda ska ha samma möjligheter att ha inflytande över sitt eget liv.
På samma sätt är det när det gäller möjligheten att inte bara försöka övertala sina kommunpolitiker att anordna undervisning som är inriktad på att ge eleverna goda kunskaper i både finska och svenska utan också att man faktiskt själv som engagerad förälder eller pedagog ska kunna organisera sådan verksamhet. På motsvarande sätt bör man inom äldreomsorgen få möjlighet att välja en sådan verksamhet.
Det är därför som vi inom Folkpartiet tror att det är viktigt att stärka den individuella rättighetslagstiftningen. I det här fallet behöver man nog en stärkt rättighetslagstiftning för den enskilde. Jag tycker att statsrådet kan ta tillfället i akt att kommentera detta på ett principiellt plan.