Herr talman! Försvarsministern för delvis tre olika
diskussioner samtidigt. En handlar om omställningen
generellt. Där är min uppfattning att försvarsminis-
tern inte har någon anledning att vara stolt över den
sparlåga på vilken främst förbandsverksamheten
bedrevs under 2001 och på samma sätt kommer att
bedrivas under 2002. Detta bidrar inte till omställ-
ningen. Detta flyttar fokus från nödvändig förändring
till kortsiktig hantering av ekonomiska problem.
Sanningen är att Försvarsmaktens verksamhet i stort
under 2001 och också under 2002 genom det fokus
som finns på kortsiktiga ekonomiska problem för
förbandsverksamheten tyvärr tappar tempo i den
nödvändiga omställningen.
De idémässiga förutsättningarna för omställning-
en presenterades av Försvarsmakten redan innan
frågan om anslagsförordningen var avdömd i ett
ominriktningsunderlag hösten 1998. Där presentera-
des den grundläggande idémässiga omställningen,
som bl.a. innebar en kraftig reduktion av volymen på
Försvarsmaktens förband. Min bestämda uppfattning
i ominriktningsfrågan är att detta hade varit avsevärt
lättare och mindre smärtsamt att genomföra i en an-
nan ekonomisk situation, dvs. utan den ekonomiska
knapphetens kalla stjärna. Fokus flyttas från det vik-
tiga, framtid, utveckling och omställning, till en kort-
siktig likviditetsmässig hantering av problemen.
Låt oss återgå till anslagsförordningen. Den kan
diskuteras i två perspektiv. Det ena är det likviditets-
mässiga. Har Försvarsmakten år för år fr.o.m. 1996
och framåt klarat av att hantera detta likviditetsmäs-
sigt? Har man haft tillräckligt med pengar för att år
för år finansiera sin verksamhet? Det är inte den frå-
gan jag vill ta upp här och nu, utan frågan är: Vad
fick genomförandet av anslagsförordningens fulla
tillämpning genom regeringsbeslut, vidimerat av
riksdagen 1996 och bejakat våren 1998, för kort- och
långsiktiga konsekvenser planeringsmässigt? Vilken
verksamhet tvingades bort genom den här syste-
momläggningen? Det kan mycket väl vara så att stats-
finanserna har vunnit eller förlorat på det och att
Försvarsmakten har vunnit eller förlorat på det. Jag är
intresserad av att få fram de effekterna för att undvika
misstag i det framtida beslutsfattandet.
Vi har diskuterat den här frågan många gånger,
framför allt under en tidigare tidsperiod. Fakta står
likväl klara. 14,6 miljarder rycktes bort från försvars-
sektorn våren 1996. Så sent som i december 1998 var
Försvarsmaktens uppfattning att det var 10,6 miljar-
der som man hade förlorat på detta. Jag är bara intres-
serad av att få fram sanningen för att undvika miss-
tag. Försvarsutskottet har varit oerhört tydligt i detta
både våren 1996 och våren 1998. Detta skulle vara
både statsfinansiellt och verksamhetsmässigt neutralt.
Sedan har jag en sista kommentar när det gäller
försvarsutskottets ställningstagande. Jag tycker att det
är att slira något på sanningen att hävda att riksdagen
har tagit ställning i utvärderingsfrågan. Det yttrande
försvarsutskottet gjorde våren 1999 över en kd-
motion i ärendet avser inte den utvärderingsfråga som
jag vill väcka genom den här interpellationen. Jag tror
uppriktigt sagt att det ligger i allas intresse att genom-
föra den utvärdering som regeringen så entydigt pre-
senterade som sin avsikt i budgetpropositionen 2001.
Sedan får vi se vad utvärderingen ger för resultat så
att vi kan undvika framtida misstag i beslutsfattandet.