Fru talman! Tid är inte det som småbarnsföräldrar har mest av, utan oftast krävs det ganska mycket planerande för att få ihop vardagspusslet. Grunden för Centerpartiets familjepolitik är att underlätta för familjer i vardagen genom att göra det lättare att få ihop familjelivet, arbetslivet och vardagslivet. För att det ska bli på det sättet vill vi ha ett ökat självbestämmande och en ökad valfrihet i familjepolitiken så att familjerna får den barnomsorg som passar bäst för just dem och föräldrarna får möjlighet till mer tid med sina barn.
Detta förutsätter en rad förändringar av den politik som förs i dag. För det första måste föräldrarna få ökade möjligheter genom ett ökat ekonomiskt utrymme och genom att kunna bestämma mer över sin tid. För det andra måste det finnas ett självbestämmande som innebär att man kan välja mellan en mängd olika barnomsorgsformer, allt för att passa bäst för den enskilda familjen.
Vi föräldrar vill alltid våra barns bästa. Då är det inte konstigt att vi många gånger oroar oss för barnomsorgen och för hur våra barn har det på dagarna. Det kan handla om oro för att barngrupperna på förskolan är alldeles för stora, om att det förekommer mobbning eller att det till exempel inte finns tillräckligt stor flexibilitet för hämtnings- och lämningstider. Det kan också handla om att jag som förälder känner oro över att den barnomsorg som kommunen erbjuder helt enkelt inte passar mitt barn och att jag därför vill ha en annan typ av barnomsorg.
Samtidigt känner många föräldrar en maktlöshet inför kommunerna. Vi vet att alldeles för få kommuner informerar om den valfrihet som jag som förälder ska kunna ha, om vilka olika typer av barnomsorg som ska finnas. Oftast visas det på ett enda alternativ, vilket absolut inte borde vara fallet. En riktig valfrihet är grundbulten i familjernas självbestämmande, och det förutsätter en mångfald barnomsorgsformer.
Barnomsorgen ska ge utrymme för nytänkande och för olika former av tjänster anpassade till den efterfrågan som finns. Därför ska det finnas förskolor i kommunal regi, familjedaghem, kooperativ samt möjlighet till flerfamiljssystem, vilket vi skriver om i betänkandet. Det är också viktigt att det erbjuds öppna förskolor. Inger Davidson var inne på det tidigare. I dag ser vi tyvärr att alldeles för många kommuner lägger ned de öppna förskolorna i stället för att stärka dem och se till att de blir fler. För att vi ska kunna ha ett flexibelt barnomsorgssystem är de öppna förskolorna en viktig nyckel dels för de barn som inte är inskrivna i förskolan, dels som komplement till de familjedaghem som finns. De är också ypperliga ställen för föräldrar att träffas på och utbyta erfarenheter.
Det är viktigt att de olika barnomsorgsformerna är kostnadsneutrala. I annat fall är det inte fråga om riktig valfrihet. Vi tycker att makten över barnomsorgen ska flyttas från staten och kommunerna till föräldrarna. Det kan låta som en självklarhet att jag som förälder ska ha makten att bestämma hur mitt barn har det på dagarna, men tyvärr är det inte så. I stället för Socialdemokraterna och Vänstern en politik som är raka motsatsen - en mer kollektiv utformning av familjepolitiken. Man har mål med kvoterad föräldraförsäkring samt förespråkar en förskolepolitik som motsätter sig mångfald. Vänsterns och Socialdemokraternas lösningar gör att det blir större intolerans för individuella lösningar - något som vi ju borde ha mer av, inte mindre.
För att underlätta familjernas vardagspussel och öka valfriheten vill vi öka mångfalden och förbättra kvaliteten. Ett bra exempel på det är att införa etableringsfrihet, alltså att de som följer de föreskrifter, lagar och förordningar som finns får öppna en förskola, eller vad det nu kan vara, i den enskilda kommunen. De ska också garanteras de resurser som krävs för att bedriva verksamheten. Kommunen blir skyldig att ge bidrag, precis som när det handlar om förskolor. Men det säger Socialdemokraterna tack och Vänstern nej tack till.
Om vi införde en sådan etableringsfrihet skulle det innebära att vi kom bort från det fyrkantiga tänkande som alldeles för många socialdemokratiskt styrda kommuner har, kommuner som säger att det inte ska finnas valfrihet utan det ska finnas enkelspårighet. I min hemkommun Örebro säger Socialdemokraterna stolt: Vi här i vår kommun säger minsann nej till allt som har med friskolor och med den fria barnomsorgen att göra. Vad är det för synsätt att vara stolt över enkelspårighet, att vara stolt över att det inte finns valfrihet för dem som egentligen borde ha makten att bestämma? Och varför är man så rädd för att låta de människor som ska ha makten också få den? Varför är man så rädd för att låta människor bestämma mer över sin egen vardag?
Det är för mig en gåta hur man som politiker kan och vill göra sig till tolk för så många människor och i det här fallet för så många familjer. Det är för mig en gåta.
Fru talman! Det är viktigt att alla former av barnomsorg håller hög kvalitet. Barnen i förskolan måste få den tid och det utrymme de behöver för att kunna utvecklas. Men för Centerpartiet är det väldigt viktigt att det är leken som står i centrum i den pedagogiska utvecklingen.
Avslutningsvis: För att utveckla och förbättra förskolan ser vi att vi behöver stärka kommunernas ekonomi så att vi klarar att möta behovet av barnomsorg framöver, att det behövs mer utbildad personal inom förskolan för att den ska fungera, och att vi också behöver se över utbildningen för dem som utbildar sig till förskollärare, så att fler känner sig lockade att välja den inriktningen och börja arbeta i förskolan.
Vi vill stärka mångfalden och tillåta en ökad flexibilitet. Det vill vi göra för att vi vill stärka familjernas och föräldrarnas möjligheter, och vi vill underlätta för familjer i vardagen. Det är det som står i fokus i Centerpartiets familjepolitik.
Jag yrkar bifall till reservation 18, under punkt 15.