Herr talman! Både sjukvården och en rad andra
verksamheter som vi ytterst svarar för med våra ge-
mensamma resurser, med den offentliga sektorn, har
fått vidkännas betydande besparingar. Det har varit
ofrånkomligt i en ekonomi som tre år i följd i början
av 1990-talet minskade - inte ökade, som vi har varit
vana vid; detta i ett läge där Sverige av alla länder
hade det största underskottet i de offentliga finanser-
na.
Jag beklagar att detta har varit nödvändigt, men
återigen säger jag att framtiden ser betydligt ljusare
ut. Vi ser nu ut att ha en period, kanske åtskilliga år,
framför oss när ekonomin växer i ganska snabb takt.
Vi har också i allt väsentligt klarat av den mödosam-
ma saneringen av de offentliga finanserna. Det öppnar
för resurstillskott - inte minst till sjukvården, som ju
är ett av de områden som vi prioriterar och som fram-
för allt landstingen har ansvaret för. De kommer un-
der de närmaste åren att successivt få ökade resurser.
Vi har börjat med det under hösten 1997 och det
förstärks successivt fram t.o.m. år 2000.