Fru talman! När jag fick svaret från näringsmi-
nistern tog jag fram det betänkande som han hänvisar
till i sitt svar, trafikutskottets betänkande TU5 från
1997/98, där han påstår att de här trafiklederna i
Stockholm skulle vara utpekade. Det är väl en san-
ning med modifikation om man läser i det här betän-
kandet. Där står det nämligen att man tar bort stora
delar av den gamla Dennisöverenskommelsen. Men,
skriver man: "För att inte nedlagt planeringsarbete
skall vara förgäves bör dock förberedelsearbetet för
vissa vägprojekt fortgå."
Förberedelsearbetet - det läser inte jag som att
man ska fullfölja med arbetsplaner och inrikta sig på
att förverkliga det här utan att ta hänsyn till mil-
jöprövning och alla andra prövningar som ska göras
av projekt innan de går i gång.
Näringsministern sveper också väldigt fort förbi
de restriktioner som sätts upp av de miljömål, strate-
giska miljöbedömningar och miljökvalitetsnormer
som ska vara vägledande. I höstas tog ju riksdagen
ställning till hur de 15 miljökvalitetsmålen ska klaras
till 2020. I det sägs bl.a. att bilanvändningen ska
kunna minska och förutsättningen för miljöanpassade
och resurssnåla transporter förbättras. Förbättras de
av nya, stora trafikleder på det här gammeldags sättet
som näringsministern är inne på igen?
Det finns ett EU-direktiv om strategiska miljöbe-
dömningar som trätt i kraft år 2001. Det ska införlivas
i svensk lagstiftning. Det innebär att en samlad be-
dömning av miljöeffekter av en investering måste
föregå ett investeringsbeslut. Ska man inte göra det,
tycker näringsministern?
När det gäller regional balans och jämställdhet
menar jag att om regeringens planeringsdirektiv full-
följs med de utpekade storstadsvägarna innebär det
att pengar till andra angelägna satsningar som riksda-
gen beslutat om minskar dramatiskt. Hemma i mitt
län, i Gävleborg, har vi kommunalråd i Hudiksvall, i
Söderhamn och i Nordanstig som är oerhört angeläg-
na om att få bygga bort den gamla kostig, som de
säger, som den i dag fungerande E 4:an utgör. Vi har
fått vajerräcken norr om Gävle. Vi har fått det mellan
Söderhamn och Enånger. Därefter är det kostig. Det
är mycket angelägna projekt som kostar kanske mind-
re än 1 miljard men som nu drabbas av undanträng-
ningseffekterna om alla pengar läggs här.
En annan effekt är att man i Västra Götalandsre-
gionen har rest sig i uppror. Man kan läsa i Dagens
Industri i dag hur näringslivet kräver satsningar också
i Västra Götalandsregionen. Jag var själv där på be-
sök för en månad sedan och fick väldigt tydligt be-
rättat för mig hur angeläget det är med satsningar på
E 20, på riksväg 40, på riksväg 45 och naturligtvis på
E 6:an genom Bohuslän.
Är det inte rimligt att de här angelägna projekten,
Gävleborg, förbifart Sundsvall, Västra Götaland och
på många andra håll i Sverige, vägs samman av Väg-
verket i en samlad bedömning i stället för att rege-
ringen pekar med hela handen och talar om att nu ska
vi köra Stockholmsprojekten utan att tala om väldigt
tydligt att det också ska föregås av den normala
sammanvägningen mot de transportpolitiska målen,
väganden mot miljömål och andra mål som trafikver-
ken har till uppgift att se på? Är det inte ett rimligt
resonemang, näringsministern, att se det på detta sätt?
Jag kan förstå att regeringen känner sig trängd i
kampen mot Moderaterna om storstadsväljarna i
Stockholm, men det kan inte vara en rimlig väg att
man pekar med hela handen och talar om att de här
projekten ska genomföras på ett sätt som strider mot
den planeringsmodell som vi sedan tidigare har varit
överens om ska gälla.