Fru talman! Vänsterpartiets politik syftar till att
skapa jämlikhet. Vi önskar ett samhälle byggt på
humanistiska värderingar, där målet är minskade
klyftor och ökad demokrati.
Den demokratiska utvecklingen förutsätter ökade
möjligheter för informationsspridning och opinions-
bildning. Vänsterpartiets mål i mediepolitiken är att
utjämna de brister som finns inom medieområdet för
att skapa ett jämlikare samhälle.
Man kan säga att mediefrågorna handlar om mak-
ten över uttrycksmedlen och uttrycksmedlens makt
över våra liv. Mediefrågorna står i relation till kultur-
politiken, som ger möjlighet för alla att erövra de här
uttrycksmedlen: kultur som fantasi, kultur som under-
hållning och även kritik. Detta står i sin tur i förbin-
delse med demokratins villkor, till fördelningen av
välfärd och makt.
Med andra ord, det vi behandlar i dag, en ny ra-
dio- och TV-lag samt en radio och TV i allmänhetens
tjänst, är en av demokratins och yttrandefrihetens
viktigaste frågor. Vi har här ett stort ansvar i hur
etermedierna utvecklas i vårt samhälle. Med vår vet-
skap om att klyftorna i samhället ökar får allmänhe-
tens radio och TV också extra stor betydelse.
Människors användning av yttrandefrihet präglas
ju av deras sociala villkor och ekonomiska förutsätt-
ningar. Därför måste vi som politiker försöka utjämna
dessa förutsättningar och genom ett offentligt an-
svarstagande möjliggöra demokratins fördjupning
men även dess bestånd.
Fru talman! En förutsättning för att värna allmän-
hetens radio och TV är att dra tillbaka det sparkrav
som åvilar programföretagen. Av rättviseskäl besluta-
de sig Socialdemokraterna för en 11-procentig ned-
dragning av medelstilldelningen till programföreta-
gen, och det med stöd från Moderata samlingspartiet.
Det kunde man kanske inte förstå när man hörde
Gunnar Hökmark här tidigare, som pratade så varmt
om programföretagen. Men även Moderaterna var för
att dra ned på medelstilldelningen.
Nu hör det till saken att allmänhetens radio och
TV inte belastar den statliga budgeten, utan den fi-
nansieras över rundradiofonden, som består av licen-
smedel.
Besparingar på SVT innebär i sig svårigheter att
leva upp till avtalet utan att det skall bli kvalitetsför-
sämringar. Det här tror jag slår tillbaka på demokra-
tin. Det innebär också att personer har varslats och i
stället kommer att belasta statsbudgeten via a-
kasseersättning. Som jag ser det, förlorar vi på de här
neddragningarna. Det blir i slutändan ingen besparing.
Min vision är en fördjupning av demokratin, inte en
passivisering genom arbetslöshet och ytterligare be-
lastningar i statskassan. Det här är så att säga ett mo-
ment 22, som vi brukar säga.
Av den anledningen har Vänsterpartiet även i år
lagt reservationer på den här punkten, och det är re-
servationerna 22 och 29. Vi yrkar där att sparkraven
för 1997 skall upphöra. Politiken måste ses i sin hel-
het. Det nya avtal som har arbetats fram står för en hel
del förbättringar vad gäller både innehåll och kvalitet.
Men det skall nu göras med minskade medel. Tyvärr
hänger inte politiken ihop här; ett avtal som kräver
mer men med mindre pengar måste ju halta någon-
stans. Risken finns att kvaliteten blir sämre och att
tittaren väljer annat utbud i stället, och snart finns det
inte längre något behov av allmänhetens radio och
TV.
Dels ålägger man 11 % i sparkrav. Dels försämrar
man möjligheterna till sponsring, vilket jag givetvis
också stöder. Jag vill även gå längre och inte tillåta
sponsring när det gäller sportutsändningar. Dels går
man emot propositionen vad gäller att Gransknings-
nämnden skall finansieras helt över statens budget.
Detta skulle kunna minska belastningen på rundradio-
fonden med 4,6 miljoner kronor.
Man vill liksom ha allt, men det skall inte få kosta
någonting. Mer relevant vore det att göra som Väns-
terpartiet. Vi renodlar licensavgifterna till att gå till
programverksamheten. Vi tar tillbaka sparkraven
fr.o.m. nästa år. Vi lägger tillbaka de pengar som i
dag betalas till Granskningsnämnden, och vi höjer
licensen till 1 600 kr per år. Det är 76 kr mer än rege-
ringens förslag. Det innebär inte särskilt mycket för
den enskilde, men det ger betydande intäkter, som jag
anser skall användas till programverksamhet, inte som
något straff för den enskilde TV-tittaren. Vi har i dag
3,3 miljoner licensbetalande, och multiplicerat med
76 kr blir det betydande medel.
En annan stor fråga där Vänsterpartiet inte delar
utskottsmajoritetens mening i betänkandet är avtalsti-
dens längd. De föreslagna fem åren är på tok för kort
tid. Majoriteten hänvisar till de stora förändringar
som kommer inom det tekniska området och med den
digitala tekniken. Det kan ju synas riktigt, men just av
den anledningen skulle även avtalstiden behöva vara
längre.
Vänsterpartiet föreslår tio år, på grund av att pro-
gramföretagen behöver stabilitet, för att kunna göra
bra program och vara en motkraft till det kommersiel-
la TV- och radioutbudet. Man behöver kunna planera
för den nya tekniken i lugn och ro och göra de inves-
teringar som behövs på lång sikt.
Jag vill säga att Vänsterpartiet är positivt till ny
teknik, men det är av avgörande betydelse vad den
skall användas till. Vi måste klargöra vad vi skall göra
med tekniken. Det är innehållet som är det viktigaste.
Tekniken skall vara ett medel, inte ett mål i sig. När
det gäller finansieringen anser Vänsterpartiet att sta-
ten skall stå för infrastrukturen, även när det gäller
den digitala tekniken. Det får inte bli en klassfråga att
titta på TV eller att lyssna på Sveriges radio. Jag
förstår av det resonemang som har varit att det är
överskott från rundradiofonden som skall användas
till att bygga ut den digitala tekniken. Jag tycker då att
man också skall säga att det handlar om det, och att
man inte vill satsa på programverksamhet utan i stället
skall låta de enskilda licensbetalarna få bekosta den
här utbyggnaden.
Den digitala sändningstekniken ger möjlighet till
fler kanaler och en bättre kvalitet på utsändningen,
och det kommer i förlängningen också att leda till ett
lägre pris än för det analoga. Det är bra.
Men samtidigt ger yttrandefrihetsgrundlagen inte
möjlighet för staten att undanhålla vissa programföre-
tags sändningar och låta frekvenserna vara outnyttja-
de. Yttrandefrihetsgrundlagens princip är att allt tek-
niskt utrymme som kan användas också skall använ-
das. Vi kommer att få 8, 16 eller 24 kanaler, kanske
fler. Går det att undanhålla vissa programföretag från
att utnyttja denna möjlighet att faktiskt nå ut till i
storleksordningen 99,8 % av Sveriges befolkning?
Om vi inte genom yttrandefrihetsgrundlagen får
möjlighet för staten att undanhålla vissa kanaler från
sändning kommer vi i en ohållbar situation, där vi
bäddar för ökad kommersialism och enfald i etern.
Risken är att yttrandefrihetsgrundlagen hindrar ett
selektivt urval av program. Jag hoppas att det inte är
regeringens önskan.
Några som kan komma att vinna på införandet av
den nya tekniken är de handikappade. Den nya tekni-
ken ger möjlighet för allmänhetens radio och TV att
uppfylla de krav som finns att utforma sändningarna
på ett sådant sätt att de blir tillgängliga även för funk-
tionshindrade. Människor skall inte onödigtvis hind-
ras av syn- eller hörselnedsättning från att ta del av
det utbud som andra har tillgång till. Här har ju all-
mänhetens radio och TV ett särskilt stort ansvar.
Frågan är bara hur. Hur skall de handikappades rätt
värnas på bästa sätt?
Av den anledningen har Vänsterpartiet i reserva-
tion 12 föreslagit att ett formellt samarbete skall ge-
nomföras med programföretagen. Företrädare för
handikapporganisationerna och representanter från
det föreslagna bolaget för ny teknik skall gemensamt
arbeta fram en handlingsplan för hur det här skall
kunna förbättras.
Satsningar på barn- och ungdomsprogram är även
det en huvuduppgift för allmänhetens radio och TV.
Radio och TV formar till stora delar ungdomars ut-
veckling, och en radio och TV med hög kvalitet och
kunskapsförmedling samt spännande program ökar
barns och ungdomars jämlika förutsättningar i framti-
den. Detta står i våra reservationer 6 och 7.
Om vi vill värna mindre våld skall vi satsa på all-
mänhetens radio och TV, som har ett ansvar att nå
alla människor efter deras behov och förmåga att ta
emot ett medieutbud.
Enligt en undersökning har det framgått att 40
timmars våld i TV per vecka fördelas på TV 1000
med 34,1 %, TV 3 med 24,8 %, Kanal 5 med 16,1 %,
TV 4 med 14,5 %, SVT 1 med 6,9 % och SVT 2 med
3,6 %.
Det är av avgörande betydelse dels för hur vi kan
styra vilka program som eventuellt skall komma ned i
det digitala nätet, dels att vi måste ge tillbaka pengar
till public service-verksamheten, så att man verkligen
kan göra de här programmen, som jag tror att vi alla
egentligen vill ha och behöver.
Det är enligt min mening inte marknaden och re-
klamen som skall styra vad vi skall se i TV, utan det
måste vi kunna göra genom demokratiskt fattade
beslut. Därför skall vi värna allmänhetens radio och
TV och lägga tillbaka de pengar som behövs för att
göra den TV som vi vill ha.
Vänsterpartiet har fogat tolv reservationer till
detta betänkande, men jag yrkar bifall enbart till re-
servation nr 22.