Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandena i enlighet med det yrkande som Lars Tysklind med flera företrädare för Alliansen har gjort. Det är två betänkanden som hanteras.
I december 2012 beslutade denna kammare om en mycket ambitiös och framåtsyftande ekonomisk ram för framtida transportsatsningar i vårt land samt om åtgärder i planeringssystemet för landets samlade transportinfrastruktur. Beslutet omfattade samhällsfinansierade
insatser på 522 000 miljoner kronor för åren 2014-2025. Beslutet innebar en 20-procentig ambitionsökning jämfört med tidigare beslut 2008/09 som i sin tur var en rejäl ambitionshöjning jämfört med de beslut som fattades i kammaren 2004. Det var beslut som var beredda och framlagda av en socialdemokratisk regering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Denna mycket kraftiga höjning av samhällets ambitioner på transportinfrastrukturens område ger oss i dag utrymme för en rad mycket angelägna satsningar i trafiken. Utöver de 522 miljarderna i satsningar över statsanslaget tillkommer dessutom ytterligare 85 miljarder kronor för angelägna insatser. Dessa 85 miljarder kommer från avtal om intäkter från trängselskatter, medfinansiering, avgifter och bidrag.
Summan av den förda politiken är en rekordstor satsning som dessutom är fullt ut finansierad. Så var ju som bekant inte alltid fallet på den tid Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet styrde och ställde. Att lägga fram förslag och fatta låtsasbeslut om ofinansierade luftslott bygger inget bra samhälle.
Den statliga finansieringsramen på 522 miljarder fördelas enligt riksdagens beslut på följande sätt:
155 miljarder kronor går till drift och underhåll av statliga vägar inklusive bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion av vägar och statlig medfinansiering till enskilda vägar.
86 miljarder kronor - en fördubbling - går till drift och underhåll av det statliga järnvägsnätet. Utöver detta tillkommer Trafikverkets intäkter som alstras genom banavgifter - detta förhatliga ord och begrepp för den samlade oppositionen - som oavkortat går till att förbättra det svenska järnvägsnätet.
281 miljarder kronor går till åtgärder för statliga vägar och till åtgärder för det statliga järnvägsnätet, alltså nyinvesteringar. De går till medfinansiering av stora och strategiska åtgärder i hamnar, farleder och slussar samt till räntor och amorteringar.
Därtill kommer alltså ytterligare 85 miljarder kronor utöver statens anslag.
Herr talman! Planen som vi diskuterar i dag innehåller åtgärder som bidrar till ökad tillgänglighet i hela landet, både inom landet och mellan landets olika delar. Regeringen föreslår också flera åtgärder som skapar bättre förbindelser mellan Sverige och andra länder. Det är angeläget eftersom Sverige är en av världens mest handelsberoende nationer.
Med stöd av investeringarna i planen förbättras pendlingsmöjligheterna inom olika arbetsmarknads- och utbildningsregioner. Jag ser det i den del av landet jag kommer från, sydöstra Sverige, hur landsändarna växer ihop tack vare en kombination av investeringar i olika transportslag som gör livet för människorna lättare. Det ger i sin tur en mer differentierad och dynamisk arbetsmarknad med bättre funktion att möta människors behov och bidrar till regional utveckling, tillväxt och välfärd i sydöstra Sverige och annorstädes.
Särskilda satsningar görs i planen för gruvindustrin och besöksnäringen. Syftet är att nyttja de tillväxtmöjligheter som finns inom dessa båda näringar. Det innebär i sammanhanget, vilket är värt att nämna, att det i infrastrukturplanen görs stora satsningar också på andra ställen än i de tre storstädernas omedelbara närhet.
För boende och näringsliv på svensk landsbygd är goda transporter av mycket stor betydelse. Därför höjer vi ambitionen till exempel för de enskilda vägarna, vilka är av betydelse inte minst för jord- och skogsbruket, och vi gör investeringar i Ostkustbanan och väg E20, eller "Dödens väg" som den kallas i Skaraborgsbygden. De har också betydelse för att hela landet ska växa. Allt hänger ihop. En timmertrave bidrar i sin växt och förädling både till landets välstånd och till arbetstillfällen när den forslas längs såväl småvägar och Europavägar som stambanor innan den via båt och i förädlad form exporteras till andra sidan jordklotet.
Herr talman! Transportpolitikens kanske största utmaning är att möta och förena den ökade efterfrågan på gods- och persontransporter med ambitiösa och nödvändiga mål om att trycka ned klimatpåverkande utsläpp. På sikt ska självklart den negativa klimatpåverkan av trafiken bort helt och hållet. All annan politik är ohållbar. Men låt oss göra det på ett sådant sätt att hela landet kan fortsätta att leva och bidra till välståndet. Det är det dåliga utsläppen, oavsett vilka fordon som orsakar utsläppen, inte fordonen och människornas möjlighet att förflytta sig, som ska bort.
Centerpartiets och Alliansens mål är att fem miljoner människor ska jobba i vårt land år 2020. För att det ska bli verklighet fordras det 350 000 nya jobb. Det är därför vi genomför denna historiska satsning på vägar, järnvägar, hamnar etcetera i Sverige. De 522 miljarderna plus de 85 miljarderna, det vill säga drygt 600 000 miljoner kronor ska användas för att göra det lättare att pendla till jobb och utbildning, till att knyta samman arbetsmarknader och för att företagens varor ska transporteras mer effektivt. Satsningar på transportinfrastruktur är inget självändamål. Satsningen är en viktig del av Centerpartiets och Alliansens arbetslinje för ett bättre land.
I samma syfte, att hävda arbetslinjen, har därför alliansregeringen sedan den tillträdde 2006 mer än fördubblat satsningarna på järnvägens drift och underhåll. 42 miljarder har blivit 86 miljarder. Vi har i konkret handling visat att vi kan träffa viktiga överenskommelser om att bygga ut tunnelbanan i Stockholm, Förbifart Stockholm, Citybanan, E20 genom Skaraborg, E22 genom Skåne, Småland och Östergötland, E4:an längs Norrlandskusten samt bygga nya bostäder i nära anslutning till kollektivtrafiken. Alltsammans är exempel på insatser som gör skillnad och väcker människors hopp.
Jag hade sett fram emot att i dag få höra vad en samlad oppositionspolitik, som står emot den utvecklingspolitik vi för, skulle bära och innebära. Vi har under våren sett punktvisa insatser mellan S, SD, V och MP på trafikområdet, insatser som ofta haft som syfte att återreglera, förstatliga, försvåra och förhindra människors möjligheter att utvecklas i sina landsdelar. Men i dag, när vi diskuterar den nationella transportplanen för åren 2014-2025, skulle väl det samlade rödgröna alternativet presenteras?
Så här långt i denna kammardebatt kan vi konstatera att det samlade alternativet saknas. I dag kommer vi i stället att kunna lyssna till fyra oppositionspartier med fyra helt olika förslag till åtgärder men möjligen med det gemensamma att man i stor utsträckning saknar finansiering för det man föreslår. I den mån det finns finansiering är det ofta i form av improduktiva och hämmande skatter, till exempel den för landet utanför storstaden så farliga och direkt improduktiva kilometerskatten eller skatt på avstånd, det som man valt att kalla för vägförbättringsavgift. Eller så finansierar man genom att stoppa väl underbyggda och förankrade projekt som väg E20, "Dödens väg", genom Skarabygden eller också låter man sedelpressen gå varm. Oavsett finansieringsmodell leder det till sämre välstånd, misstro mot staten som förhandlingspart eller inflation.
Herr talman! Centerpartiet och alliansregeringen är, i stark kontrast till de rödgröna partierna, överens om en historiskt stor satsning på transportinfrastruktur i hela vårt land. Ytterst handlar det om att bidra till framväxten av jobb och tillväxt i hela landet. Sedan 2006 har 250 000 nya jobb tillkommit, trots en djup världsomspännande lågkonjunktur. Målet är att fem miljoner människor ska jobba år 2020. Då behövs ytterligare 350 000 jobb i vårt land. Bara så klarar vi vår välfärd. Det är i detta perspektiv den historiskt sett mycket stora satsningen på landets samlade transportinfrastruktur görs - för jobben i hela landet, för miljön och för välfärden.
(Applåder)