Herr talman! Jag ska börja bakifrån. Medfinansiering har vi talat en hel del om här i kammaren och inte minst i utskottet. Revisorerna gjorde det klart hur de såg på medfinansiering. Jag tycker nog att det är bra med en ny hamn. Det är bra när projekten slutförs.
Frågan är, precis som revisorerna anmärkte: Vart tar de statliga prioriteringarna för infrastruktur vägen? Ja, de får stryka på foten. Det blir naturligtvis de kommuner, landsting och regioner som har bäst muskler att klara medfinansieringar som vinner i förhandlingar. Därmed försvinner prioriteringarna. Det är rätt ofrånkomligt. Jag tror inte att man kan komma förbi det faktumet.
Därför är vi lite skeptiska. Vi säger inte blankt nej till all medfinansiering, men det ska i så fall vara på väldigt speciella villkor.
Sedan säger Jan-Evert Rådhström att man har invändningar mot hur verkställandet har skötts. Ja, det vore väl konstigt om vi inte hade det. Det pågår ju praktiskt taget alltid utredningar, och det märkligaste är att de brukar få en väldig fart i fråga om saker som vi ska avvakta under lång tid så fort ett tillkännagivande är gjort. Det har vi märkt under trafikutskottets planering. I regel kommer vi tillbaka till samma saker om och om igen - tonnageskatt och vad det nu är.