Herr talman! Det har varit mycket diskussion om nedrivna kontaktledningar och bristande underhåll av kontaktledningar. Men när man hör den här debatten kan man undra om det inte finns ganska stora brister i den logiska kontaktledningen hos vissa talare här.
Låt mig gå tillbaka i tiden. Jag tänker på rallarna i Norrland. När de lade järnväg i Norrland tror jag inte att de tänkte på getingmidjan i Stockholm. Jag tror att de var mer bekymrade över andra insekter, exempelvis mygg och knott. Historiskt sett var detta en insats för att binda ihop Sverige med spår, och den var långsiktig. Järnvägssatsningar är långsiktiga.
Problemen för järnvägen grundlades för 30-35 år sedan, då man inte fortsatte att bygga ut järnvägen och underhålla den på det sätt som var nödvändigt. De regionala bristerna i Sverige påverkar också de nationella flödena, exempelvis i Stockholmsområdet, där man nu i samverkan med regionen och staden har tagit sig samman för en nödvändig utbyggnad av järnväg och vägar för att lösa de problem som skulle ha lösts för länge sedan.
Lång tid har gått utan att ett helhetsgrepp om järnvägen har funnits. Det har gått länge utan att man har gjort det som skulle göras. Nu finns det en plan för järnvägen och vägar, en mycket omfattande sådan.
En annan brist i logiken är att det väldigt ofta numera talas om höghastighetståg. Det värsta är ju sådana tåg som står stilla. Problemet är brist på spår. Vi behöver fler spår för att utnyttja kapaciteten på järnväg. Den logiska slutsatsen är att om man flyttar upp mer på spår blir det större slitage, vilket ökar underhållet. Men huvudproblemet är att det finns för lite spår.
I åtgärdsplanen finns stora satsningar på bland annat spårtrafik, men det är viktigt att komma ihåg att spårtrafik är beroende av obrutna spår hela sträckan. Därför måste utbyggnad av järnväg göras i samordning med regioner och kommuner. Tar man exempelvis den viktiga satsningen på Västkustbanan som har gjorts och som nu görs kan man se att det finns ett problem i Helsingborgsområdet. Där behövs en samverkan med regionen och med Helsingborgs kommun för att sträckan ska få dubbla spår hela vägen för att fungera.
Herr talman! Det har påståtts här att järnvägsrälsen var så slut i oktober 2006 på grund av bristande underhåll att Alliansen fick överta ett utslitet spårsystem. Man brukar emellertid byta rälsen vart åttonde till vart tolfte år. Var och en kan inse att det inte riktigt går ihop, för i så fall skulle alltsammans ha rämnat då på hösten.
Sanningen är att spårnätet har fått ökad belastning på grund av ett ökat resande, vilket de flesta tycker är bra. När det gäller spårtrafik är detta långsiktigt, och det är det som stora delar av det här betänkandet handlar om.
Herr talman! Infrastruktur handlar om samverkan mellan olika transportslag, vilket vissa tycks glömma bort. Vägtrafik, spårtrafik, sjöfart och flyg samverkar. Det finns ingen motsättning mellan väg och järnväg. Dessa utgör var för sig och tillsammans transportsektorns totala enhet. De är inte utbytbara, vilket man kan förledas att tro när man hör inläggen i den här debatten.
Det handlar om att få dessa olika transportslag att samspela. Därför kan man inte ersätta dem, som man ibland kan få intrycket av. Det finns ingen tunnelbana i Korpilombolo eller i Knäred, som faktiskt ligger i Halland. Lastbilar kan inte ersättas av järnväg. 80-90 procent av godstrafiken måste gå på väg för tillfället, och transporter under 30 mil utgör ca 60 procent av alla transporter som finns. Om ett flygplan landar på Kastrup eller på Arlanda påverkar inte utsläppen. Ibland kan det till och med vara så att det är en vinst att man inte har en massa omlastningar på vägen. Det minskar faktiskt utsläppen.
Det finns en logik som har framförts här och en vurm för att allt ska övergå till järnväg. Man kan då tänka sig vilken väldig kö det skulle vara från centrala delar av Stockholm till Stockholms central när man ska hämta ut mjölken. Hur den mjölken har kommit från mjölkbonden till järnvägen är det ingen som har tänkt igenom, tydligen.
Det finns ingen motsättning mellan de olika transportslagen. Vi kan utnyttja sjöfarten mer än vi gör i dag, och det finns det en plan för. Vi måste se helheten, och det oavsett regering. Min förhoppning är att det kommande trafikutskottet ser helheten på ett annat sätt i stället för att det blir den polemik som har funnits här.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.