Fru talman! Rolf Åbjörnsson har frågat mig om
jag är beredd att ändra domkretsindelning och flytta
över mål från förvaltningsdomstolarna för att bevara
de mindre tingsrätterna och om jag är beredd att slå
samman förvaltningsdomstolarna med de allmänna
domstolarna för att effektivisera domstolsväsendet
och bevara de mindre tingsrätterna.
Inledningsvis vill jag erinra Rolf Åbjörnsson om
skrivelsen Reformeringen av domstolsväsendet - en
handlingsplan (skr. 1999/2000:106) som regeringen
överlämnade till riksdagen våren 2000. Regeringen
har också nyligen till riksdagen överlämnat en skri-
velse med information om hur reformarbetet utveck-
las (skr. 2000/01:112).
Hela landet har behov av dömande verksamhet av
hög kvalitet. Samhällsutvecklingen har under lång tid
gjort det allt tydligare att dagens organisation måste
reformeras för att vi även i framtiden ska ha ett väl
fungerande domstolsväsende.
I skrivelsen till riksdagen lade regeringen fast ett
antal principer som bör vara vägledande vid reforme-
ringen av våra domstolar. Dessa är bl.a. att reformar-
betet ska bedrivas med utgångspunkt i de krav som
medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet
och service, att domstolarna ska vara moderna och
attraktiva arbetsplatser, att domstolsorganisationen
ska utformas så att hög kompetens i allt dömande
garanteras och att dömande verksamhet ska finnas
nära medborgarna och bedrivas i alla delar av landet.
För att skapa förutsättningar för att förverkliga re-
geringens mål inriktas reformarbetet på att utveckla
domstolsväsendets organisation och arbetsformer, att
öka kompetensutvecklingen för all personal, att ge
förutsättningar för en mer långtgående specialisering
av domarnas arbetsuppgifter, bredda rekryteringen av
domare, förenkla förfarandet i såväl underrätterna
som överrätterna, utveckla domstolarnas teknikstöd
och att skapa större förutsättningar för samverkan
mellan domstolar.
För att genomföra dessa reformer krävs en yttre
domstolsorganisation där verksamheten vid varje
domstol är av tillräcklig omfattning för att nå högt
ställda mål om kvalitet, snabbhet och service. Samti-
digt ska domstolsorganisationen möta medborgarnas
berättigade krav på geografisk närhet till dömande
verksamhet. För att förena dessa mål krävs olika
lösningar i olika delar av landet. Det kan ske genom
att tingsrätter läggs samman, att verksamheten be-
drivs i en domkrets med permanent verksamhet på
mer än en ort. Tillgängligheten och den lokala för-
ankringen tillgodoses genom att domstolen har tings-
ställe vid en eller flera orter. Denna bedömning, som
redovisas i handlingsplanen, har riksdagens majoritet
ställt sig bakom (bet. 1999/2000:JuU22, rskr.
1999/2000:255).
När det gäller domstolsorganisationen har refor-
marbetet rent praktiskt bedrivits på det sättet att
Domstolsverket på eget eller på berörda domstolars
initiativ sett över organisationen i en viss region. I
några fall har regeringen gett Domstolsverket i upp-
drag att utreda en viss region och lämna förslag på
den framtida domstolsorganisationen. Domstolsverket
har remitterat utredningarna till berörda myndigheter
och kommuner och därefter gett in sitt förslag till
regeringen. Efter regeringens ställningstagande har
förslaget anmälts till riksdagen. Även om det är rege-
ringen som bestämmer om indelningen i domsagor
och därmed antalet tingsrätter har riksdagen ett avgö-
rande inflytande på frågan.
En av Domstolsverket utsedd utredare har nyligen
lagt fram ett förslag om tingsrätterna i Värmlands län
och tingsrätterna i Lindesberg och Karlskoga. Försla-
get innebär att tingsrätterna i Arvika, Sunne och
Kristinehamn sammanläggs med tingsrätten i Karl-
stad samt att tingsrätterna i Lindesberg och Karlskoga
sammanläggs med tingsrätten i Örebro. Berörda
myndigheter och kommuner ges nu tillfälle att lämna
synpunkter på utredarens förslag. Därefter kommer
Domstolsverket att ta ställning till hur verket ser på
frågan och redovisa detta till regeringen.
Regeringen kommer givetvis att överväga frågan
noga innan det slutliga ställningstagandet görs och ta
stor hänsyn till de synpunkter som förs fram under
remissbehandlingen. Som regeringen uttryckte redan i
handlingsplanen måste tingsrättsorganisationen ut-
formas utifrån varje regions särskilda förutsättningar
såsom geografiska avstånd och tillgängliga kommu-
nikationer. Ett alternativ till sådan sammanläggning
som utredaren föreslagit kan vara att verksamheten
bedrivs på flera orter med en gemensam domkrets
eller att särskilda tingsställen inrättas. En lösning med
gemensam domkrets har genomförts i bl.a. Blekinge
län, Västmanlands län och Östergötlands län och
nyligen föreslagits för bl.a. tingsrätterna i Ånger-
manland. I dessa fall och vid kommande organisa-
tionsförändringar är det viktigt att vi finner lösningar
för att stärka kvaliteten i den dömande verksamheten
samtidigt som medborgare har ett rimligt avstånd till
en domstol.
Jag varken kan eller vill föregripa regeringens
ställningstagande när det gäller tingsrättsorganisatio-
nen i Värmlands län och tingsrätterna i Lindesberg
och Karlskoga. Jag vill också framhålla att innan
beslut fattas kommer regeringen, på motsvarande sätt
som skett inför varje förändring av tingsrättsorgani-
sationen, att anmäla frågan till riksdagen.
Försöksverksamheter med gemensam lagman och
samverkan mellan länsrätter och tingsrätter har ge-
nomförts. Den 30 oktober 2000 fick en särskild utre-
dare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med
att utreda samordningen av vissa tingsrätter och läns-
rätter främst för att utreda vilka eventuella författ-
ningsändringar som behövs. Utredarens förslag är nu
remitterat, och regeringen avser att återkomma till
riksdagen med författningsförslag i budgetpropositio-
nen för år 2002. Utgångspunkten för översynen har
varit att de samverkande domstolarna ska vara två
självständiga myndigheter. Det är inte en framkomlig
väg att slå sönder en väl fungerande förvaltningsdom-
stolsorganisation för att försöka bevara den nuvaran-
de tingsrättsorganisationen.