Herr talman! Mina ideologiska utgångspunkter är i så fall gemensamma med utgångspunkterna hos alla andra partier än Centerpartiet i den här frågan. Med den typen av argumentation framstår jag naturligtvis som en fullständigt förkalkad stofil som inte vill pröva tanken, men det finns väldigt många tankar som man skulle kunna pröva. Jag tror inte att det är ändamålsenligt att man tar varje hugskott och ägnar tid och kraft åt det. Just i det här fallet kan jag, åtminstone från min utgångspunkt, inte se vilken typ av problem det är som denna tanke med ett tvåkammarsystem skulle lösa.
Varför är jag då så bestämd på den punkten? Det har inte i första hand att göra med enhetsstaten, även om jag tror att den av historiska skäl helt enkelt är omöjlig att upphäva i praktiken. Det bärande argumentet för min ståndpunkt är folksuveränitetsprincipen, demokratitanken. Folksuveränitetsprincipen är den bärande principen för regeringsformen. Det är en radikalt demokratisk princip som hade stöd från alla de partier som ingick i den beredningen och senare även från mitt parti. Den principen tror jag det finns anledning att slå vakt om.
Det är ett villospår att ge sig ut i tvåkammarsystem och maktdelningssystem. Här finns naturligtvis ett ideologiskt val att göra. Jag är lite förvånad över att Centern inte riktigt uppmärksammar riskerna med den linje man nu har slagit in på.