Herr talman! Det är möjligt att vi skiljer oss åt i själva synen på hur det hela är konstruerat och upplagt. Som Mats Einarsson väl vet är det riksdagen som, tillsammans med andra parlament, har gett makten till EU att lagstifta på vissa områden. Det är regeringen, som representant för Sverige i de behöriga organen i EU-systemet, som utnyttjar den lagstiftningsmakt som Sveriges riksdag har överlåtit till EU. Jag tycker att det är en viktig utgångspunkt för den här diskussionen som man behöver föra.
Vi har möjligen olika uppfattningar, och det kommer väl till uttryck längre fram i andra debatter i höst kanske, kring räckvidden av det nya fördraget eller den nya konstitutionen som EU nu möjligen kan få om den blir godkänd i alla 25 medlemsländerna. Räckvidden av den ur den juridiska synpunkten innebär inte att EU-lagstiftning generellt sett, och det vet ju Mats Einarsson, är överordnad svensk lagstiftning. EU:s lagstiftning är överordnad svensk lagstiftning på de områden som är överlåtna till EU. Det är det viktiga.
Den här företrädesrätten för EU-lagstiftning, såsom jag nyss har beskrivit den, uppstår ju inte i den nya konstitutionen, utan det är ett förhållande som faktiskt redan gäller. Om man röstar nej till den nya konstitutionen kvarstår denna överhöghet för EU:s lagstiftning på de överlåtna områdena.