Herr talman! Vi ligger ganska nära varandra i tänkandet i de här frågorna. Det är tillfredsställande därför att det är viktigt också i författningsdebatten och inte minst i själva grundlagsutredningen att vi - ett stort antal partier och ett stort antal människor - kan samlas kring ett gemensamt tänkande i de här olika frågorna.
Jag har därmed inte sagt att jag är beredd att införa subsidiaritetsprincipen i grundlagen. Jag har ännu inte riktigt fått klart för mig vad tänkandet enligt den skulle kunna leda fram till för olika faktorer.
Ingvar Svensson har också talat sig varm för en kommunalordning som skulle ha en ställning strax under grundlagen och som möjligen skulle förhindra riksdagen att ålägga kommunerna att utföra olika saker på politikområdena. Det där är en intressant diskussion.
Jag vill snarast här markera att vi i det hittillsvarande systemet har en avsaknad av kompetenskatalog, som ju ligger nära till hands när man börjar tala om de här sakerna. Det är en kompetenskatalog mellan staten och kommunerna å ena sidan och landstingen å andra sidan, som ju inte är överordnade kommunerna.
Fördelen med det nuvarande systemet är att vi utan större krumbukter och framför allt utan juridiska svårigheter har kunnat flytta frågor upp och ned på den axel som utgörs av riksdag, landsting och kommuner. På så sätt har vi kunnat ordna samhällsorganisationen och genomförandet och utförande av viktiga samhällsområden på ett ganska smärtfritt sätt. Vi har kunnat ta ett gemensamt ansvar mellan staten och kommunerna för exempelvis vård, skola och omsorg. Det är ju det hävdvunna synsättet i Sverige.