Herr talman! För att jag inte ska glömma yrkandet börjar jag med att yrka bifall till reservation 1.
Vi kommer nu att göra en översyn, eller en utvärdering, av regeringsformen. Det gläder mig speciellt därför att jag redan under riksmötet 1998/99 motionerade om och fick mitt parti med på att man borde göra den här typen av översyn. Det är bra att den nu kommer i gång.
Det finns vissa bitar som jag dock saknar i direktiven och där regeringen har gått som katten kring het gröt och inte velat ta i ordentligt. Det gäller just synen på den kommunala självstyrelsen. Vi har en annan kommitté, utöver Grundlagsutredningen, som jobbar med samhällsorganisationen i stort. Nu vill regeringen att man ska invänta dess synpunkter på om det behövs grundlagsförändringar eller inte. I så fall ska man överföra den här typen av frågor till Grundlagsutredningen. Men vi tycker att man redan från början borde ta tag i dem. Det finns ett väldigt svagt stöd för den kommunala självstyrelsen i regeringsformen, och det behöver utvecklas vidare. Därför tycker vi att man borde har ett tilläggsdirektiv, att Grundlagsutredningen verkligen ska ta tag i de här frågorna redan från början utan att behöva invänta hur en majoritet i Ansvarskommittén ser på frågan.
Det är en idé som jag fick för några år sedan att man skulle kunna hitta - kanske inte alltför detaljerade bestämmelser i själva grundlagen - en mellanform slikt den som riksdagsordningen utgör, där huvudbestämmelserna tas med kvalificerad majoritet medan tilläggsbestämmelser tas med enkel majoritet. Därmed skulle man kunna höja statusen på den kommunala självstyrelsen, helt enkelt tillskapa en kommunalordning som intar en mellanställning mellan en grundlag och en vanlig lag. Det tror jag vore en idé att utveckla i en utredning. Man borde granska kompetenserna mellan stat och de olika kommunala nivåerna.
Vi har i vår reservation också pekat på att man borde titta på möjligheten att införa subsidiaritetsprincipen i grundlagen. Jag har ett antal gånger i den här kammaren talat om den principen i samband med EU-frågor. Den är väldigt intressant och viktig att ha som utgångspunkt. Den är inte som sådan en substansprincip, det vill säga att den inte säger hur makten ska ligga utan säger hur man ska tänka när man ska fördela makten. Men den skulle utmärkt kunna platsa till exempel i 1 kap. 2 § i regeringsformen som utgångspunkt för hur man ska resonera när det gäller maktfördelning. Jag tycker att det vore rimligt att Grundlagsutredningen tittade också på det.
Med detta yrkar jag som sagt bifall till reservation 1.