Herr talman! Ja, det var två kamrar, det är riktigt. Branting var invald på liberal valsedel. Det var väl därför att det vid den tiden fanns en stor åsiktsgemenskap framför allt på rösträttsområdet och demokratiområdet mellan Socialdemokraterna, eller socialisterna, som man kanske till och med kallade sig ibland, och liberalerna.
När jag då och då visar Riksdagshuset för folk så brukar jag hålla en liten föreläsning - det blir ju lätt så - i entréhallen där bysterna finns av bland andra Staaf, Branting, Lindman, Per Albin Hansson och den centerpartist som ju också var statsminister ett tag. Poängen i mitt resonemang är att jag brukar framhålla just Karl Staafs kamp för rösträtten, borggårdstalet och att han faktiskt bröts ned och dog på grund av den kampanj som han hade emot sig därför att han försvarade demokratin mot kungamakten. Jag är inte alldeles historielös, jag heller.
När det gäller konvent och ett organ så undrar jag varför man måste institutionalisera detta. Det finns ju andra möjligheter. Ett universitet har redan satt i gång, och det kan tänkas komma flera. Vi kan från grundlagsutredningen gärna stimulera olika slags aktiviteter för att få en debatt till stånd om de här viktiga grundlagsfrågorna.
Jag tycker att vi också har goda erfarenheter av våra hävdvunna sätt att hantera olika utredningar och olika beredningsfrågor. Grundlagsutredningen har ju ett direkt imperativ att se till att det blir en bred debatt i det svenska samhället. Det råder ingen oenighet om det i utredningen, och det ska vi också försöka leva upp till.
Den 21-22 mars finns det möjligheter att delta i en bred aktivitet om våra författningsfrågor just i det här huset.