Herr talman! Jag tycker att det är både konstigt och på sitt sätt skrämmande att vi återigen ska behöva ha den här debatten - en debatt om rätten till en bra skola och rätten för alla elever att lyckas i skolan. Den rätten ska finnas oavsett vilken bakgrund eleven har och oavsett om eleven har någon form av inlärningssvårigheter eller funktionshinder. Det måste finnas en utbildning som är anpassad efter den enskilde elevens behov, oavsett vad eleven har för möjligheter. Det måste också finnas tydliga valmöjligheter oavsett funktionshinder. Det finns inte i dag i välfärdssamhället Sverige.
För att vi ska få ett samhälle som är tillgängligt för alla och där alla har lika villkor kommer det att krävas en lång rad förändringar. För att lika möjligheter ska bli verklighet krävs också en attitydförändring. Den attitydförändringen måste först och främst ske hos regeringen, hos Socialdemokraterna, så att vi kan styra samhället mot lika villkor och lika möjligheter.
Vi vet att eleverna i särskolan blivit fler och fler under de senaste tio åren. Det gäller speciellt grundsärskolan. Variationerna i landet har varit stora, och det verkar finnas ganska stora skillnader mellan vilken praxis och vilket synsätt kommunerna har beträffande vilka barn som ska gå i särskolan. Det har visat sig att föräldrar till och med ställts inför ultimatumet att barnet antingen får gå i särskolan eller har möjlighet att gå kvar i den vanliga grundskolan men får då inte samma stöd och möjligheter som i särskolan.
Så kan vi naturligtvis inte ha det. En placering i särskolan får aldrig bli en resursfråga. Det får inte bli fråga om ifall barnet ska få möjlighet till stöd och hjälp, utan barnets egen förmåga att tillgodogöra sig undervisning ska ligga bakom beslutet om särskoleplacering. Ingenting annat ska styra det. Särskolan är oerhört viktig, och den ska finnas till för de elever som behöver den. Däremot får den inte bli ett stöd för sådana som är lite allmänt bråkiga i skolan eller som inte har alla ämnen. Det måste vara tydligt vilka som ska gå där och ha det stödet och den rättigheten.
Vuxna som har en utvecklingsstörning eller av andra orsaker gått i särskolan har i dag inte samma rättighet till vuxenutbildning som andra vuxna. Det är en tydlig diskriminering, och vi debatterade ju också diskrimineringslagstiftningen tidigare i dag. Alla ska ha rätt till livslångt lärande och möjlighet till vuxenutbildning oavsett vilken skolform man gått i tidigare. Det tycker jag och Centerpartiet är en självklarhet.
Herr talman! I dag är det så att ju mer olika människor är och ju fler särskilda behov de har desto sämre fungerar välfärdsstaten Sverige. De barn som har störst behov av att fritt välja skola har samtidigt minst möjligheter att kunna göra det.
Vi i Centerpartiet var tydliga motståndare när regeringen valde att avveckla specialskoleverksamheten för flerhandikappade barn på Ekeskolan och på Hällsboskolan. Vi har också sedan dess argumenterat och försökt få en opinion. Framför allt har vi försökt få med socialdemokrater, Vänstern och Miljöpartiet på att man ska upphäva beslutet. Tyvärr har det inte lyckats än.
Regeringen har gjort det ganska lätt för sig i debatten om specialskolorna. Man säger: Jo, men alla ska ha rätt att gå i sin hemkommun. Ja, självfallet. Det är inte det som den här diskussionen handlar om. Rättigheten att gå kvar i sin hemkommun ska finnas men man ska också få stöd till specialundervisning, stöd till specifik kompetens och till omhändertagande som i många fall kommunen varken har råd eller möjligheter att erbjuda.
Regeringens välvilja, när man pratar om integration, leder tyvärr i många fall till en segregation i stället för att människorna och de här eleverna ges specifika och riktiga möjligheter. Jag tycker att det synsätt som Socialdemokraterna har är en förmyndarpolitik av väldigt stora mått. Att man kan stå i en talarstol och fatta ett beslut och mena att man vet vad de här eleverna och familjerna bäst behöver är för mig ofattbart.
För mig är det självklart att låta de elever, och familjer, som önskar det få möjligheten att gå i en specialskola. Därför vill jag bifalla reservation 10 under punkt 10. Den reservationen innebär att man återinför specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan.
Avslutningsvis vill jag också säga att det är oerhört viktigt att de här barnen, blinda och synskadade barn med multifunktionshinder, har möjlighet att gå vidare i skolan och få en gymnasieutbildning. I dag är det väldigt svårt. Den möjligheten finns inte. Vi vill ha ett riksgymnasium för detta. Det ska inte vara din bakgrund, ditt funktionshinder eller i vilken takt du behöver läsa som är det viktiga, utan möjligheten till utbildning ska finnas.