Herr talman! Jag har tre frågor till Christer Adelsbo. Carlbeckkommitténs förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag har tappat räkningen på hur många år det har pågått. Jag skulle gärna vilja ha reda på hur många år det är. Det är min första fråga.
Den andra är: Hur blir det med möjligheten för språkstörda barn att i fortsättningen söka till riksgymnasiet i Örebro? De kan snart inte längre få utredningen i Hällsbo, eftersom den skolan håller på att tyna bort med er goda vilja och ert goda medvetande. Hur ska de då kunna söka dit utan att kunna bli utredda? Det är min andra fråga.
Den tredje är det inte jag själv som ställer. Den finns i ett brev som jag har fått en förtvivlad mamma. Hon har en 14-årig son som hon har fått kämpa för väldigt länge för att han ska få den undervisning i specialskola som han behöver. Hon skriver så här: Så hur bra undervisning han än har fått har den aldrig kunnat kompensera de sociala behov alla barn har av att identifiera sig. Försök att föreställa er att dag ut och dag in alltid vara sämst, alltid komma sist, att inte bli förstådd på grund av att ingen förstår vad du säger och att aldrig någon frågar om du vill vara med på rasten. Jag skulle vilja ha ett ärligt svar om någon tror att man kan bli en självständig individ med god självkänsla av att vistas i en sådan miljö.
Den frågan går vidare till dig.