Herr talman! Jag blir oerhört upprörd när jag sitter i min stol och lyssnar på Christer Adelsbo. Det handlar inte om att de elever vi pratar om inte ska ha möjlighet att bo kvar hemma, hos sina föräldrar i sin egen hemkommun. Debatten handlar inte om att det ska finnas en möjlighet för dem att gå i skolan i hemkommunen. Det handlar inte om det, för det är vi alla överens om. Det är jätteviktigt att den möjligheten ska finnas och att förutsättningarna finns. Självklart, det behöver vi inte diskutera mer. Men det är när det inte funkar för de här eleverna och familjerna och eleven i sig mår väldigt dåligt och inte får den vård och den utveckling som den behöver som du och dina kamrater i Socialdemokraterna säger: Stopp, det finns ingen vidare möjlighet för dig. Det är det som gör mig så upprörd. I Socialdemokraternas värld är likvärdighet lika med likadant. Är det likadant är det likvärdigt. I min värld är det inte så. Det ska finnas en valmöjlighet där jag själv kan bestämma om jag ska vara hemma hos mina föräldrar i min hemkommun eller om jag ska gå vidare till en annan skola. Det är likvärdighet för mig.
Det är rättvisa och möjligheter för de unika elever som det här handlar om. Varför, Christer Adelsbo, är valfrihet någonting så otäckt för er i socialdemokratin?