Herr talman! Jag vill börja med att understryka att
regeringen inte tar sig någon rätt. Regeringen är i sin
fulla rätt att slutgiltigt ta ställning till vilka ledamöter
som skall ingå i ett råd som är kopplat till en myndig-
het där regeringen har det yttersta ansvaret. Det hade
varit en viss skillnad om det hade varit en parlamen-
tarisk utredning. Då hade situationen tett sig annor-
lunda.
Jag har ju offentligt vid ett antal tillfällen redovisat
skälen till detta. Det huvudsakliga skälet är att Henrik
Westander inte har någon parlamentarisk anknytning.
Jag har också sagt att det var märkligt att han, då han
nominerades av Miljöpartiet, inte ens var medlem i
det parti han skulle representera. Jag har också sagt att
han representerar ett särintresse, och då vill jag gärna
understryka att det inte är freden som är ett särintresse
utan Svenska Freds.
Om det var så att alla som inte var med i Svenska
Freds var mot freden skulle det innebära att drygt åtta
miljoner människor i det här landet skulle fållas in på
den sidan. Deras medlemsantal är ju ca 6 000.
Det huvudsakliga skälet är alltså att han inte har
någon parlamentarisk anknytning. Det framgår av
propositionen i förarbetena till rådet och det har fram-
gått i muntliga överläggningar med partikanslierna att
vi har önskat en sådan koppling.