Fru talman! Mariam Osman Sherifay har frågat mig om den svenska regeringens inställning till USA:s agerande i Irak samt till FN:s roll i landet.
Det är redan känt att den USA-ledda koalitionens militära invasion i Irak saknade stöd i säkerhetsrådet och att Sverige ansåg att invasionen stred mot folkrättens våldsförbud. Sveriges linje är väl känd.
Nu befinner vi oss i en ny situation. I resolution 1546 i juni 2004 välkomnade FN:s säkerhetsråd avslutandet av ockupationen av Irak och återupprättandet av den irakiska suveräniteten.
Genom denna resolution fick också den multinationella styrkan ett mandat från FN:s säkerhetsråd att bidra till upprätthållandet av säkerhet och stabilitet i Irak, på begäran av den irakiska övergångsregeringen. Samtidigt fortsätter ansträngningarna att bygga upp de inhemska säkerhetsstyrkorna.
Som alla vet är säkerhetssituationen i Irak mycket allvarlig. I stort sett dagliga attacker drabbar, som vi ser, både civila, säkerhetsstyrkor och anhängare av olika religiösa inriktningar. Olika militanta grupper ligger bakom detta våld, vilket utgör det främsta hotet mot den irakiska civilbefolkningens säkerhet och välstånd.
Den irakiska övergångsregeringen har i stor utsträckning fått förlita sig på den multinationella styrkan för att försöka bekämpa de grupper som ligger bakom våldshandlingarna. Den svenska regeringen förutsätter att alla väpnade aktioner som genomförs av den multinationella styrkan baseras på full respekt för de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten. Oproportionerlig våldsanvändning är inte bara förbjuden enligt folkrätten - den riskerar dessutom att öka motsättningarna i Irak.
Det finns ett absolut förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling i folkrätten. Sverige har vid flera tillfällen krävt att de som befinns skyldiga till brott i samband med väpnade aktioner i Irak ska ställas till ansvar. Sverige kommer även i fortsättningen att i samtal med företrädare för de länder som bidrar med trupp till den multinationella styrkan framhålla nödvändigheten av att respektera folkrätten.
Irak är en av de stående frågorna i vår dialog med USA, och förhållandena i landet diskuteras löpande med företrädare för den amerikanska administrationen. Den folkrättsliga dialogen mellan Sverige/EU och USA, som rör respekten för mänskliga rättigheter och den humanitära rätten, har intensifierats de senaste månaderna. Regeringen välkomnar detta och deltar aktivt i dialogen, både bilateralt och via EU.
Mariam Osman Sherifay frågar också om FN:s roll i Irak. Regeringen anser att FN har en viktig roll att spela. Organisationen har en särskild ställning och en unik möjlighet att agera med legitimitet och opartiskhet i landet. Behoven i Irak är utan tvekan stora och mångfasetterade. Insatser behövs för att på kort sikt förbättra säkerhetssituationen men också för att bygga upp demokratiska institutioner som kan garantera en mer långvarig stabilitet. FN har hittills fokuserat sin verksamhet på att stödja den politiska och konstitutionella processen i Irak, inklusive stöd till att hålla allmänna val, främja nationell försoning, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. FN har också bidragit med humanitär hjälp och till återuppbyggnadsarbetet i landet.
Den rådande säkerhetssituationen har begränsat FN:s möjligheter att agera. För att FN ska kunna verka på ett så aktivt sätt som möjligt i Irak bidrar Sverige med medel till skydd av FN:s personal. Sverige stöder också FN:s arbete genom bidrag till FN:s och Världsbankens fond för samordning av det internationella stödet till återuppbyggnaden och utvecklingen i Irak.
Avgörande för den långsiktiga stabiliteten och säkerheten i Irak, och därmed även för FN:s möjligheter att verka i landet, är att den demokratiska processen konsolideras på ett sätt som inbegriper alla politiska grupperingar i Irak. Regeringsbildningen är nu avslutad med undantag för tre ministerposter som tills vidare innehas av premiärministern och hans två vice premiärministrar. Förhoppningen är att den nybildade samlingsregeringen nu kan motverka den politiska och etniska splittringen och stävja det sekteristiska våldet i Irak.